Gud blev människa i en familj

Familj

 

Om Kyrkan i utvecklingen av personliga relationer och familjebildning ska ha något av vikt att säga den unga generationen blivande familjebildare måste Kyrkan själv förstå det sociala kittet och de i princip normbrytande levnadsformerna som är de ungas livsrum i dag. Familjesynoderna ger klara och tydliga svar på utmaningarna och påven Franciskus’ uppmaning Amoris Laetitia (2016) tillhandahåller ett rikt pastoralt tankematerial för framtiden. Kyrkan förstår alltså och meddelar sig. Folk av de mest olika schatteringar kommenterar och reflekterar. Det är verkligen ett högt betyg!

Frågan är bara på vilket sätt det är till hjälp i Kyrkan bland de många som ännu inte börjat läsa och reflektera över så genomtänkta dokument. Var talas det om dessa så viktiga frågor lokalt? Vilken plats får de unga familjerna i församlingslivet med sina frågor? Vilka formerna än är måste de vara moderna och stå för gemensamma och beprövade värden samtidigt.

Steget bland många konfirmerade unga katoliker att i det andliga och religiösa klimat som präglar vår tid fånga upp den Heliga Familjen i Nasaret som ideal och förebild kan vara ett stort steg. Så stort att det kan verka orealistiskt i vår tid och i våra sammanhang. Hur kan de unga acceptera en sådan livsstil och med glädje finna sin kallelse i familjelivet och ändå värdera yrkeslivet, särskilt för hustrurna?

På ett sätt kan föräldrar och församlingar på goda grunder lita på att de unga finner sin väg själva eftersom de initierats och tar emot Guds nåd varje stund i sina liv. Det finns en pånyttfödelsens kraft bland de unga som verkligen kan överraska de äldre generationerna. Jesus är verkligen vägen, sanningen och livet för dessa unga katolska kristna. De unga familjerna har mycket att ge Kyrkan och mycket att säga. De som ansvarar för äktenskapsförberedande kurser i grupper, däribland jag själv, märker snabbt hur levande parens inställningar är!

Men vad säger Kyrkan till den ganska stora del av unga framtida familjebildare som tänker mer på vad traditionen och läran bjuder, en slags pliktmedvetenhet och känsla för sin identitet, men utan att vara tillräckligt övertygade. Sociologin redogör för de stora linjerna i samhällsutvecklingen, de som de unga möter varje dag. Utbildning, karriär, sent föräldraskap, oro för fertiliteten, osäkerheten om relationernas hållbarhet påverkar även den kristna synen på äktenskap och familj, vad än Kyrkan har att säga. Får de äldre och erfarna bli de unga svaren skyldiga?

Det finns ett evangeliskt ideal att leva under fattiga förhållanden, om man med fattigdom menar det enkla livet, så som S:t Josef och Maria levde. Många unga gör ett sådant levnadsval med vad andra kan tycka alltför stora uppoffringar. Men det är så viktiga vittnesbörd både i Kyrkan och i världen! Gemenskapen i Kyrkan, stödet från bönen och sakramenten, är så starka livsideal att de unga för familjens skull kan acceptera ett slags kontrollerad ”fattigdom”, som den Heliga Familjens.

Men det kräver ett medvetet och troget andligt liv för att lyckas, som S:t Johannes Paulus II skriver om S:t Josef i uppmaningen ”Om den helige Josef i Kristi och Kyrkans liv” (Redemptoris custos, 26 (1989): ”Att Josef offrat sig själv och hela sin existens för det som krävdes när Messias kom till hans hus kan bara förstås mot bakgrund av hans djupa inre liv”. Vad Kyrkan alltså behöver är en äktenskapsteologi som befriar och en pastoral som är autentisk och trovärdig. Det måste finnas ett scenario som vänder på dagens prioritering att jobben styr familjelivet i stället för tvärtom. Mediterar vi över S:t Josef finner vi vad vi söker.

 

Göran Fäldt
Diakon, S:t Franciskus katolska församling

 

%d bloggare gillar detta: