Titel: Doften av rykande vekar. Reformationen ur folkets perspektiv
Författare: Fredrik Heiding, Magnus Nyman, Martin Berntson, Stina Fallberg Sundmark, Ingela Hedström
Red: Fredrik Heiding, Magnus Nyman
Förlag: Artos
2016

Det råder reformationsyra i de protestantiska delarna av Europa. Här i Sverige inleddes reformationsjubileet med en ekumenisk gudstjänst med påve Franciskus i Lunds domkyrka. Om något katolskt ”firande” av reformationen var det inte tal. Det handlade i stället om att minnas och reflektera. Just detta syfte tjänar den av Fredrik Heiding och Magnus Nyman redigerade, och rikt illustrerade antologin om reformationen. Här illustreras också att reformationen inte bara handlar om den rörelse som initierades av de protestantiska reformatorerna utan också omfattar den kyrkliga reformverksamheten i de områden som förblev katolska. Dessa reformsträvanden inleddes redan innan Martin Luther spikade sina teser 1517 och fick sitt främsta uttryck i det tridentinska konciliet 1545-1563.

I den amerikanske jesuiten John W. O´Malleys båda artiklar lyfts denna katolska reformverksamhet fram. På det tridentinska konciliet sammanfattades i klara formler de läror som satts ifråga genom den lutherska reformationen eller som inte tidigare avgjorts på ett dogmatiskt entydigt sätt. Samtidigt utfärdades en rad reformdekret för att råda bot på missförhållandena i den katolska världen. Biskoparnas residensplikt och själavårdsuppdrag inskärptes, liksom också det prästerliga celibatet, den klosterliga klausuren och äktenskapets oupplöslighet. I konciliets reformdekret underströks plikten att predika och att undervisa folket i den kristna tron, vilket O´Malley särskilt uppehåller sig vid. Han lyfter här fram jesuiternas insatser. Konst, teater, musik och poesi var viktiga redskap i jesuiternas själavård och pedagogik, och deras skolor, de s.k. kollegierna, var på många sätt förebildliga.

Under den reformkatolskt sinnade Johan III:s tid etablerades en sådan utbildningsanstalt även i Stockholm. Dess historia belyses av Fredrik Heiding utifrån några svenska studenters livsöden. Skolan var ett led i en bred missionssatsning med syfta ett återföra Sverige till den katolska tron. Jesuitordens missionsstrategi var byggd på idén om inkulturation, d.v.s. anpassning till bestående kulturtraditioner, såvitt dessa inte stod i strid med kristendomen. Jesuiternas stora missionsframgångar i länder som Indien, Kina, Japan, Brasilien och Paraguay är ett talande vittnesbörd om hur effektiv denna missionsstrategi var.

Men i Sverige segrade den lutherska reformationen, och det är denna som står i fokus i merparten av bidragen i antologin. Anders Piltz och Stina Fallberg Sundmark ger målande redogörelser för det rika medeltida svenska gudstjänstlivet och hur det avmaterialiserades och intellektualiserades som en följd av de reformatoriska påbuden. Sakramentalierna och det folkliga andaktslivet avskaffades, själamässor och helgonkult förbjöds, sidoaaltaren, tabernakel och helgonbilder avlägsnades och predikan trädde i fokus. I samma veva avskaffades också gillena, en slags religiösa lekmannaföreningar, och klostren upplöstes.

Kampen mot klostren tas upp i flera av artiklarna. Magnus Nyman behandlar upplösningen av tiggarordnarna med konkreta exempel från det då danska Skåneland. Konvent och kyrkor förstördes eller revs, och de ordensbröder som inte antog den protestantiska läran landsförvisades. Klostren betecknades som ”onyttiga” inrättningar och klosterlivet som ett Djävulens påfund. Mot de kvinnliga klostren, vilka intressant nog inte uppfattades som lika ”farliga” som de manliga, gick reformatorerna varsammare fram. Detta gällde inte minst det legendariska Vadstenaklostret, vilket rent av upplevde ett uppsving under Johan IIII:s tid. Syster Patricia, som själv är birgittin, skildrar med fokus på abbedissorna Vadstenaklostrets historia från grundandet på 1370-talet och fram till dess upplösning 1596.

Klosterupplösningen var ett viktigt incitament i det folkliga motståndet mot reformationen, vilket kom till uttryck i flera av upproren under Gustav Vasas regeringstid. Detta tas upp av Martin Berntsson, som visar att detta folkliga motstånd kan ses som ett försvar av den hotade religiösa vardagskulturen men också av dess teologiska fundament. Den enskildes frälsning knöts inte bara till den nåd som förmedlades genom kyrkan och dess sakrament utan också till ett kollektivt system av tjänster och gentjänster, där klostren med dess ”tjänster” i form av mässor, tidegärder, förböner och asketiska övningar spelade en viktig roll. Här har vi också förklaringen till att den protestantiska kritiken och reformverksamheten i så hög grad kom att inrikta sig på just klostren.

Antologin ger en bred bild av reformationen i Sverige och sätter in den i en internationell kontext. Merparten av artiklarna har ett kulturhistoriskt anslag och tar sikte på det religiösa livet och dess förändringar, sådant det speglas i gudstjänstordningar och klosterregler, bönböcker, stadgor av olika slag, krönikor, kungliga brev och förordningar, teologiska skrifter, polemisk litteratur etc. I boken ges också, främst då i Ritwa Herjulfsdotter artikel om Mariakulten, exempel på hur katolska trosföreställningar levde vidare i det svenska samhället, och i det sista kapitlet reflekterar förläggaren Per Åkerlund över den katolska trons återkomst i det svenska religiösa landskapet. Sammantaget erbjuder antologin en rik källa att ösa ur för den som vill veta mer om reformationen!

 

Yvonne Maria Werner