”De som är mot abort nu, kan man inte abortera dem? Retroaktivt?”, föreslog en deltagare i TV4:s helgpanel nyligen. ”Lås in dem”, fortsatte en annan och debattdeltagarna skrattade instämmande. Endast en konstaterade det faktum att man talade om mord. Det var kulmen på en veckas kommentarer och debattinlägg mot en barnmorska som vill arbeta med att förlösa barn men inte medverka till abort. Hennes skäl är att hon inte önskar avsluta ett människoliv, som just har börjat. Tonen i abortdebatten har nu sjunkit till oroväckande låga nivåer och får skrämmande lite mothugg.

Samma dag som detta föreslogs gick Lennart Nilsson bort. Genom 
sina fotografier på bland annat embryon och foster med ansikten, fötter och händer, blir det tydligt att det ofödda barnet är en människa i olika utvecklingsfaser. ”Jag ville göra människorna som det var”, förklarade Lennart Nilsson i en intervju. Och det är precis vad han visar i sin fotobok Ett barn blir till och i filmen Sagan om livet.

När en äggcell befruktas och delas, ”livets första dans”, som Lennart Nilsson kallade det, kommer den, om graviditeten får fortsätta, att resultera i att en ny människa föds. Även om han fotograferade i samband med operationer av kvinnor som drabbats av missfall, utomkvedshavandeskap eller gjort abort motsäger hans bilder med all tydlighet påståendet att det ofödda barnet är en del av kvinnans kropp.

Är det kanske det som skrämmer vissa debattörer till dessa övertoner? Att Lennart Nilssons bilder visar att abortfrågan är allt annat än enkel, att det är en fråga om liv och död? Var det ett skämt att vilja låsa in och abortera abortmotståndarna? Vad skulle det innebära om skämtet blev allvar? ”Vi pratar om mord”, sade
en av deltagarna. Bör
 vi inte stanna upp här
och högt ropa ”stopp”? Hur mycket vi än ogillar varandras ståndpunkt går det en skarp gräns vid att önska livet av meningsmotståndarna. Vi har kommit rätt långt från upplysningens devis ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”. Varför är det inte fler som säger ifrån?

Vägen som leder bort från ett demokratiskt samhälle till ett totalitärt, börjar med små stapplande steg bort från humanismen, bort från tanken att även våra motståndare är medmänniskor med rätten till obekväma åsikter. Det svenska samhället har tagit två steg bort från humanismen. Det första steget tas när man vägrar att ens debattera sakfrågan, vilket nu blev tydligt i alla kommentarer mot barnmorskan. Det andra steget är att avhumanisera sina meningsmotståndare och offentligt karakterisera dem som oönskade, genom att vilja abortera dem. Det är inte bara själva uttalandena som är oroväckande, utan i högsta grad även tystnaden som följer.

 

Benedicta Lindberg
Generalsekreterare » Respekt