Dödsjälpslandet Holland går från absurditet till absurditet. Nu diskuteras ett lagförslag som går ut på att tillåta alla människor över 75 att få dödshjälp, oavsett hälsotillstånd, om han eller hon har vad som kallas en ”varaktig, välövervägd och inneboende” önskan att dö. Det enda kravet är att personen får klartecken av en ”livsslutskonsult” – som i sin tur får klartecken av en annan ”livsslutskonsult”.

Smaka på ordet livsslutskonsult, och känn den bittra, sträva, frätande smaken. Detta är i sanning ett yrke som inte borde existera men som med största sannolikhet har en lysande framtid i Holland och andra dödshjälpsländer. För vilken stat, som slagit in på detta brant sluttande plan, kommer att kunna motstå frestelsen att erbjuda döden som ett alternativ till livet?

Det är enkelt att konstatera att dödshjälp blir betydligt billigare än livshjälp – och lika enkelt att konstatera att kronor och ören alltför ofta prioriteras före vård och omsorg. Därifrån till att dödshjälp kan bli ett tvång är steget inte långt. När människor väl har tappat respekten för livet och döden luckras moralen snabbt upp.

Faktum är att det redan finns åtminstone ett exempel på att det förekommit tvång i samband med dödshjälp i Holland. En äldre kvinna i 80-årsåldern, som på ett tidigare stadium hade uttryckt en önskan om att få dö men som sedan ändrat sig, togs av daga under fysiskt tvång.

Den brittiska tidningen Daily Mail berättar att kvinnan var kraftigt dement och vårdades på ett äldreboende. Hon var ofta rädd och arg vilket, enligt boendets läkare, innebar att hon ”led outhärdligt” utan att själv kunna bekräfta det. Läkaren beslutade därför att kvinnan skulle må bäst av att dö, och genomförde sina planer utan att tala om det för patienten. När läkaren skulle genomföra avlivningen protesterade kvinnan våldsamt, men det hindrade inte läkaren från att fullfölja sina planer – istället ombads patientens anhöriga att hålla kvinnan medan hon injicerades med dödssprutan.

Det låter som en scen ur en futuristisk skräckfilm. Men det sker idag, i ett land som inte skiljer sig mycket från vårt. Och exakt hur illa ställt det är ställt med moral och etik i Holland, efter femton år av laglig dödshjälp, bekräftas av den övervakningskommitté som utrett fallet. De erkänner förvisso att ”fallet hade inneburit ett par oegentligheter” men något lagbrott var det inte eftersom läkaren handlat i ”god tro”.

God tro? När patienten kämpar emot med näbbar och klor? Det kan man knappast kalla för något annat än orwellskt nyspråk. Vidare vill kommitténatt fallet ska tas upp i domstol så att läkare i framtiden skyddas från att bli åtalade om de utför dödshjälp på dementa. Om så sker skulle det betyda att det är fritt fram ta livet av äldre dementa mot deras vilja.

Hur blev det så här? Och hur kan vi agera för att det inte ska bli så här i Sverige? Det är en fråga som vi alla måste ställa oss. Redan idag finns en aktiv dödshjälpslobby som driver tesen om dödshjälp som en mänsklig rättighet. Vi har alla ett ansvar för att stå upp för livets okränkbara värdighet, och för aktiv livshjälp istället för dödshjälp.

 

Bitte Assarmo
 

 

 

Bitte Assarmo
Chefredaktör