Bibeln är en bok fylld med mening. Jag tror inte att en enda vers finns där av en slump. Verserna är ibland svårbegripliga, motsägelsefulla, kryptiska. Man sitter där med Bibeln i handen och undrar över vad den här texten egentligen betyder. I det läget är jag tacksam över att det är Kyrkan som har tolkningsföreträde. Jag behöver inte tolka själv. Jag kan ösa ur Kyrkans skattkammare av texttolkning och utläggning med konciliedokument och alla helgonens och teologernas skrifter.

Det gör bibelläsningen till en glädjefylld upptäcktsfärd genom ett bibliotek som byggts upp under 2000 år. Och det fortsätter att byggas upp. Upptäcktsfärden är ännu inte avslutad. Varje dag kan jag, om jag vill, fördjupa mig i Kyrkans lära och Bibelns texter och, genom det jag läser, lära mig att leva Tron i vardagen och göra den till min.

Men vissa av dessa texter betyder mer för just mig än andra. De talar till mig just i mina omständigheter på ett sätt som känns som ett personligt tilltal. Bibeln är en märklig bok, olik alla andra. Den har så många olika nivåer att man aldrig når botten. Det är ett antal skrifter som samlats ihop under århundraden, i en kontext som är en helt annan än min. Ändå har den något att säga till var och en som läser. Den blir aldrig gammal, aldrig banal. Man blir aldrig klar med den. Hur många gånger man än läser den finner man alltid något nytt, något som man inte lagt märke till förut.

Alldeles nyss läste jag i profeten Jeremias bok följande vers: Än en gång skall du smyckad med bjällror träda ut i glädjedansen. (Jer 31:4). Den versen fick mig att tänka på en sång som heter The Lord of the Dance.

Den börjar så här:
I danced in the morning
when the world was young.
I danced in the moon
and the stars and the sun.
I came down from heaven and I danced on the earth.
At Bethlehem I had my birth.

Refrängen lyder:
Dance, dance, wherever you may be.

I am the lord of the dance, said he,
 and I lead you all, wherever you may be and I lead you all in the dance, said he.

Sången skildrar skapelsen, inkarnationen och frälsningen som en dans som går vidare. In i den dansen dras vi och får delta. Det är inte en danstävling där vi är publik, utan vi får dansa vi också, och den som leder dansen är Jesus Kristus.

För den som har två vänsterfötter och inte tycker om att dansa skulle kanske den där bibelversen gå spårlöst förbi. Hos mig som älskar att dansa ger den upphov till alla möjliga associationer. Dans är för mig liv och frihet, för när jag dansar glömmer jag alla problem, alla svårigheter. Dans är för mig glädje. Aldrig är jag så lycklig som när jag dansar. Dansen för mig både ut ur mig själv och in i mig själv. Dansen lockar fram det bästa ur mig. Livet har sina oundvikliga svårigheter, men att tänka på det som en dans ger det ett element av glädje i botten.

I sista versen av sången säger The Lord of the Dance:
I am the life that will never, never die. I’ll live in you if you’ll live in me.

Får jag lov till denna dans? frågar Han, och jag svarar med glädje ja. Jag dansar vidare genom livet, in i evigheten i påskens glädjedans. Inspirerad och buren av Bibelns ord. Uppbjuden av The Lord of the Dance.

 

Teija Heljeberg

 

Texten tidigare publicerad i Katolskt magasin 2016:4