• Barabbas
    Barabbas
  • Ben Hur
    Ben Hur
  • Jesus Christ Superstar
    Jesus Christ Superstar
  • La vie et la passion de Jésus Christ
    La vie et la passion de Jésus Christ
  • Mannen från Nasaret
    Mannen från Nasaret
  • Matteusevangeliet
    Matteusevangeliet
  • The Passion of the Christ
    The Passion of the Christ

 

Ända sedan filmkonstens begynnelse har regissörer velat skildra Jesu liv på vita duken. Men hur framställs Jesus i filmskaparnas värld? Katolskt magasin har listat några av de filmer som fått störst uppmärksamhet – och ett par av dem som hamnat på Vatikanens egen filmlista.

Redan under stumfilmstiden blev berättelsen om Jesus tolkad på film, och en av de tidigaste – kanske den allra tidigaste – var den franska filmen La vie et la passion de Jésus Christ. Den regisserades av Lucien Nonguet och Ferdinand Zecca och stod färdig redan 1902, även om den inte visades förrän tre år senare efter diverse ansiktslyftningar. Medan de flesta filmer vid den här tiden inte var längre än en kvart tar denna film närmare 45 minuter och ger en förvånansvärt djup skildring av evangeliet.

Den är också sevärd på grund av de många mödosamt handmålade filmrutorna som på olika sätt framhäver skeenden i passionsberättelsen – en soldats röda mantel, de vita vingarna på en ängel och så vidare. Trots den uppenbara frånvaron av tekniskt kunnande är La vie et la passion en gripande filmisk tolkningarna av Jesu lidande, död och uppståndelse.

1964 gjorde den italienske, uttalat marxistiske och agnostiske, filmskaparen Pier Paolo Pasolini sin tolkning av Matteusevangeliet. En pastoral berättelse i svartvitt, med en revolutionär Jesus som med hög röst sade ifrån mot filistéer och hycklare och som gick sitt öde till mötes med högburet huvud. Pier Paolo Pasolini var under sin levnad i ständigt verbalt krig med Vatikanen, och hans kritik av Kyrkan var inte nådig.

Själv homosexuell, och med flera öppna förhållanden, var han ändå på många sätt en traditionellt sinnad man som höll de katolska värderingarna högt. Det avspeglas väl i hans Matteusevangeliet som är sällsamt lågmält filmad och som med de många amatörskådespelarna ger intrycket av en dokumentär snarare än en spelfilm.

Naturligtvis har även Hollywood gjort sin beskärda del av filmer om Jesus, inte sällan av mastodontformat. 1961 kom Konungarnas konung, regisserad av Nicholas Ray och några år senare, 1965, gjorde vår egen Max von Sydow titelrollen i George Stevens Mannen från Nasaret. Få av Hollywoodfilmerna har gjort evangeliet rättvisa, många av dem har förskönat Jesu lidande och död och förvandlat påskens mysterium till en sentimental historia utan djup. Men de har alltid dragit besökare till biosalongerna.

Jesus spelar en viktig roll även i filmer där passionsberättelsen syns i periferin. I Ben Hur från 1959 spelar Kristus, filmad på avstånd, en avgörande roll för huvudpersonen och hans familj. Och på samma sätt blir Jesus centrum i filmen Barabbas, där Anthony Quinn gör huvudrollen. Filmen bygger på Pär Lagerkvists bok med samma titel och handlar om hur Barabbas fortlever sitt liv efter att Jesus blivit korsfäst. Det är en djupt gripande berättelse om hur Kristi kraft verkar även i förhärdade sinnen och om att det aldrig är för sent att vända om.

En av de mest uppmärksammade filmerna om Jesus är inte en film utan en rockopera. Jesus Christ Superstar skrevs av Tim Rice och Andrew Lloyd-Webber och hade urpremiär på Broadway 1971. Sedan dess har den satts upp i åtskilliga versioner, översatts till mängder med språk och även filmatiserats.

Till en början väckte Jesus Christ Superstar protester i den kyrkliga världen, inte minst i den katolska. Man ansåg att Jesus framställdes alltför mänsklig, och att hela idén med en rockopera om Jesu lidande var stötande. Men med åren har många omvärderat operan och i slutet av 1999 uttryckte Vatikanen för första gången sitt godkännande av den.

2004 kom Mel Gibsons The Passion of the Christ. Filmen, som hade premiär på Askonsdagen samma år och var inspelad på arameiska och latin, fokuserade enbart på just passionsberättelsen – de tolv sista timmarna i Jesu liv. Resultatet blev en film där lidandet lyftes fram som aldrig tidigare. Filmen fick både ris och ros när den kom. Många vände sig emot det grafiska uttrycket, de utdragna tortyrscenerna och den plågsamma korsfästelsescenen.

Samtidigt uttalade många en stor tacksamhet över att det lidande Jesus utstod för människorna faktiskt synliggjordes på ett så plågsamt sätt. Här i Sverige hade filmrecensenterna svårt att ta emot denna oerhört blodiga skildring av Jesu lidande. Men en av USA:s mest ansedda filmrecensenter och analytiker, Roger Ebert på Chicago Sun Times, gav den högsta betyg. I flera katolska kyrkor och församlingar i USA har den visats varje påsk sedan dess.

Samma år kom dokumentären Changed Lives: The Miracle of the Passion, en dokumentär om en rad människor som upplevt mirakler i sina liv efter att de sett Mel Gibsons film. Genom åren har det också producerats ett antal tv-serier på temat. Mest känd är kanske Jesus från Nasaret, som regisserades av Franco Zef relli. Serien ger en utförlig bild av Jesu liv och död ända fram till uppståndelsen och under flera år visades den i svensk TV under de heliga påskdagarna.

1995 gav Vatikanen ut en lista på filmer som anses särskilt sevärda och lämpliga för katoliker. Listan är uppdelad i tre kategorier, och i den religiösa återfinns La vie et la pasion de Jésus Christ, Ben Hur och Pasolinis Matteusevangeliet.

Följande filmer finns att se i sin helhet på YouTube:
» La vie et la passion de Jésus Christ
» Matteusevangeliet

 

Bitte Assarmo