Terapi öppen mot det existentiella

Christina Halldorf

 

Existentiell psykoterapi är inte vanligt i Sverige. Christina Halldorf är en av få som utbildats med denna speciella inriktning, där också människors livsåskådning får plats i samtalet.
– Jag ser mig mer som en samtalspartner än som en expert. I själva mötet växer någonting fram, säger Christina Halldorf, en av relativt få legitimerade psykoterapeuter med existentiell inriktning i landet. Till hennes mottagning i Linköping söker sig folk i svåra livskriser, både troende och icke-troende. Utbildningen ligger i skärningspunkten mellan psykologi, filosofi och religion. Den utgår från att människan har andliga behov. Hon är ”ett vara med mening”. Men man ska inte försöka kartlägga och förklara mysteriet människan, säger hon till Katolskt magasin.

I grunden är Christina socionom och familjerådgivare. År 2012 gav hon ut boken Bli ett – vara två. Efter en tvåårig grundutbildning i psykoterapi kom hon några år senare i kontakt med en treårig vidareutbildning i existentiell psykoterapi och sökte in på den. Numera ligger utbildningen, som fanns vid Linköpings Universitet, nere – bland annat av politiska prioriteringsskäl. Men Christina hoppas att den ska komma igång igen, för det finns ett stort behov av den sortens terapeuter.

Under utbildningen läste man existentiella filosofer från Platon och framåt, Kierkegaard, Nietzsche, Sartre, Frankl och Buber med flera.
– Idén var att filosofernas tankar ska landa i vanliga liv och hjälpa oss att förstå vad det innebär att vara människa och hur man lever väl. Vad har till exempel Martin Buber att säga oss om mänskliga relationer?

Livet i vårt samhälle gör ofta människan bara till en kugge. När människor hamnar i livskris vill politiker och arbetsgivare snabbt ha upp dem på banan igen, så att de kan fungera. Den krisande ska hantera livet men behöver inte förstå det. Det är orsaken till att många människor mår dåligt, enligt Christina Halldorf.
– Vi ska vara en funktion i stället för en person. Filosofen och dramatikern Gabriel Marcel talade om ”funktionsmänniskan”.

Apropå barnmorskorna som vägrar göra abort av samvetsskäl, talar Christina om vikten av att samvetet får komma till tals i en människas liv.
– Samvetet är människans djupaste röst. För att inte oreflekterat leva våra liv, måste vi lyssna till samvetet. Även om det ger upphov till ångest när kraven utifrån och rösten inifrån säger olika saker. Samvetet talar om för oss att vi kanske inte nödvändigt måste följa den rådande normen. Annars är det lätt att vi kör över oss själva.

Det är viktigt för terapeuten att själv ha reflekterat på djupet, så att han eller hon inte är så nedsänkt i det som är den omgivande kulturen, utan ser vad som är sunt och rimligt. Det gäller inte minst hur man kan förhålla sig till att vi både är lika och olika. Mångfald och olikhet gör att helheten blir så bra, menar hon.
– Vi lever i en individualistisk kultur där alla ska vara originella men samtidigt hålla sig inom ”de rätta” ramarna. Det är inte enkelt att vara ung idag!

I Christinas möten med människor går samtalen inte så mycket tillbaka till barndom och det som varit utan fokuserar mer på nuet och framtiden. Vilka möjligheter och begränsningar finns i personens liv nu? Vart leder den väg du går på nu? Är den hållbar?
– Ungefär en tredjedel av dem som kommer till mig är troende, eftersom de vet att jag är troende. Jag brukar nog fråga alla hur de tänker omkring vad som skapar mening i deras liv, så vi utforskar den sidan, men jag trycker inte på någon något.

En viktig punkt i terapin är att tala om att man får misslyckas. För de flesta är det ett stort steg att erkänna och stå ut med att man inte klarat av något. Många lever i konstant rädsla för att misslyckas.
– Man vill leva hela sitt liv med flaggan i topp, säger hon.

Vad skulle hon säga till en ung terapeut som kom för handledning?
– Jag skulle säga att man inte ska fokusera så mycket på exempelvis en persons diagnos. Alla människor är olika, även om man råkar ha fått samma diagnos. Man måste betrakta människan som en människa och inte som en diagnos och försöka förstå vad det innebär att vara just hon. Man måste släppa allt man redan vet, möta människan och be henne beskriva sitt liv, avslutar Christina.

» Sällskapet för existentiell psykoterapi

 

Ylva-Kristina Sjöblom

 

%d bloggare gillar detta: