Att den antikristna förföljelsen globalt sett ökar är ett empiriskt faktum. Kristna är naturligtvis inte de enda som utsätts för förföljelser och hot, men på grund av deras antal – och på grund av de områden där de befinner sig – tenderar de att vara mer utsatta för risk än någon annan minoritetsgrupp.

I januari släppte Open Doors International, en organisation som arbetar för förföljda kristna, sin årliga lista över hur kristendomsförföljelserna tar sig uttryck i världen. Än en gång påvisade man att över 200 miljoner kristna står inför ett hot om omfattande, och till och med extrema, förföljelser. Frågan är med andra ord inte om de antikristna förföljelserna är verkliga utan vad man ska göra åt dem, något som välmenande människor kan ha (och har) olika åsikter om.

Många aktivistgrupper menar att omvärlden nu bör gå på offensiven och ta avstånd från och kräva sanktioner mot länder där kristna förföljs, stödja militära insatser mot terroristgrupper och miliser som har kristna som måltavlor och att kräva att religiösa ledare står upp mot förföljelserna. Man insisterar också på att både de politiska och de religiösa ledarna i väst borde bli tuffare mot muslimska ledare och kräva att dessa står upp för de kristna, särskilt i Mellanöstern. Det ställs krav på att de muslimska ledarna ska göra mer för att främja ett tolerant klimat genom att till exempel avvisa alla skolböcker som främjar antikristna fördomar, ta bort hädelselagar och vara mer vaksamma på den retorik som används i moskéerna.

Med tanke på det lidande som kristna utsätts för i stora delar av världen kan man tycka att dessa krav är fullt rimliga. Men andra, som på alla sätt är lika angelägna om religionsfrihet och de kristnas väl, föredrar moroten framför piskan. Det rätta svaret på konfrontation är, i deras ögon, inte mer konfrontation utan istället dialog. För dem handlar det om att nå ut till de ansvariga, bygga relationer och arbeta för att eliminera de missförstånd och fördomar som ofta ligger bakom förföljelsen. De fruktar att den hätska retoriken och kraven på bestraffningar kan göra saken värre och att den enda långsiktiga strategin är vänskapliga relationer. När detta väl har åstadkommits så kommer också ”kraven” på rättigheter för de kristna att ses mer som en naturlig del i denna vänskap.

Vilket leder fram till påve Franciskus, som i högsta grad befinner sig i ”morotslägret” när det kommer till antikristen förföljelse. Ingen kan anklaga pontifikatet för att inte bry sig, då just de kristnas lidande förekommer regelbundet i påvens tal och predikningar. Han är dock typiskt icke-konfrontativ i sitt förhållningssätt till frågan – han föredrar till exempel att hänvisa till islam som ”fredens religion” och nekar till att det finns något sådant som islamisk terrorism framför att rasa mot de muslimska ledarnas oförmåga att garantera de kristnas trygghet.

Denna diskreta attityd gör många kristna förvirrade, särskilt om de själva fallit offer för antikristet förtryck. Jag satt själv vid ett tillfälle med en grupp katolska biskopar från Mellanöstern strax efter att påven levererat ett av sina tal om ”fredens religion” och bad om deras kommentar. Det jag fick höra lämpar sig inte för tryck, men låt mig säga att det inte var särskilt positivt.

Katolicism är dock inte en antingen/eller-tradition utan en både/och. I ljuset av det kan man betrakta de båda lägren som kompletterande varandra, snarare än att vara varandras motsats. Franciskus gör det möjligt för aktivister och andra kristna ledare att slå tillbaka så högljutt och aggressivt som de önskar, eftersom han själv är tydlig med att Kyrkans intresse inte ligger i konfrontation utan i vänskapliga relationer; att bygga broar istället för murar.

Eftersom det inte ser ut som om Franciskus kommer att ändra kurs så har de, som engagerar sig i de kristnas lidande, två val: Antingen omfamna pontifikatets brobyggarkampanj, eller tillbringa en stor del av sin tid i frustration. Det är svårt att tro att inte det första är det mest konstruktiva valet.

(Översättning och sammanfattning: Liza Healey.)

 

John L. Allen Jr

 

 

 

 
John L. Allen Jr
Redaktör, Crux
» cruxnow.com