Krucifix

 

Patrik arbetade på ett asylboende:
 ”De verkade tro att hoten var vanligt småtjafs”. De ansvariga för asylboendena förstår inte allvaret i de hot som kristna asylsökande utsätts för. Det påstår en man som själv jobbat på ett av de asylboenden som startades i samband med flyktingkrisen 2015, men som nu har bytt arbete.

Hoten mot de kristna på asylboendena runt om i Sverige har nonchalerats och inte tagits på allvar. Det säger Patrik, som själv arbetat i över ett år på ett asylboende i Mellansverige. Patrik, som inte vill medverka med sitt riktiga namn, beskriver en miljö som genomsyras av hot och trakasserier men också av okunskap hos personal och ledning.
– På boendet där jag arbetade var det flera kristna familjer och ensamstående som ansattes hårt av andra asylsökande. Under den tid som jag arbetade där var det en familj som flydde och en ensam kvinna som också gav sig av.

Den ensamma kvinnan minns han särskilt väl.
– Hon kom från norra Irak och hade gått igenom ett helvete innan hon kom till Sverige. Hennes man mördades av IS. När hon kom till boendet blev hon illa behandlad av flera andra asylsökande för att hon var kristen.

Patrik berättar om både verbala och fysiska trakasserier och det går inte att missta sig på hans upprördhet.
– När hon skulle laga mat var det ett par muslimska kvinnor som brukade mota ut henne ur köket, det hände att de kastade saker på henne, knuffade och slog henne. Hon och några andra av de boende som kunde tala engelska berättade att de sa att hon var oren och inte fick vara i köket. Jag gick emellan några gånger, men då tyckte andra i personalen att jag inte skulle lägga mig i, de menade att kvinnorna måste lösa sina problem själva. De verkade inte inse allvaret utan tycktes tro att det bara rörde sig om lite småtjafs.

Men om en av de boende inte fick laga mat – var inte det en fråga för boendets ledning?
– Jo, det tyckte jag och jag pratade förstås med mina chefer. Men de hade inställningen att det inte är ens fel att två bråkar. De tyckte inte det var personalens sak att ta ställning. Ärligt talat tyckte jag det verkade som om de tyckte att den kristna kvinnan var jobbig och besvärlig. Det vet jag ju förstås inte. Men det var så jag uppfattade det. Jag fick inget stöd alls när jag försökte hjälpa henne.

Patrik berättar att den ensamma kristna kvinnan också trakasserades sexuellt av flera män på boendet:
-De tyckte att hon skulle täcka håret och de hotade att misshandla och våldta henne om hon inte gjorde det. Hon berättade för mig att en av dem flera gånger också hade rört vid henne på ett kränkande sätt.

Kvinnan anmälde trakasserierna till personalen, men ingenting hände. Patrik säger att han själv frågade sina chefer om de inte skulle flytta på de män och kvinnor som utsatt den kristna kvinnan, men han fick inget tillfredsställande svar.
– Det blev inte mycket mer än en axelryckning. Till slut valde kvinnan att fly med hjälp av några bekanta som engagerat sig i hennes fall, berättar han.

Patrik berättar att han mådde mycket dåligt av att inte kunna hjälpa kvinnan.
– Jag sökte jobbet på asylboendet för att jag ville hjälpa människor på flykt. Och så hände samma saker där som i deras hemländer. Vanmakten jag kände går inte ens att beskriva.

Till slut bestämde sig Patrik för att sluta på boendet och söka ett nytt arbete. Det var på många ett svårt beslut, förklarar han, eftersom han verkligen engagerat sig men han mådde så dåligt att han inte längre tyckte han kunde göra ett bra jobb. Idag säger han att han är glad att den kristna kvinnan kunde lämna boendet utan några direkta skador och men, men att det gör honom ont att det överhuvudtaget ska gå till på det sättet:
– Politikerna och myndigheterna som är ansvariga för asylpolitiken pratar om alla människors lika värde, att man inte ska göra skillnad på människor. Men det är ju precis det man gör när man inte tar det här på allvar.

Patrik anser också att de svenska myndigheterna, så snart rapporterna om förföljelserna av kristna asylsökande i Sverige började komma, borde ha startat upp asylboenden där kristna får en fristad. Att så inte skett tror han delvis beror på ren okunskap om vad tro och religion betyder i många människors liv, delvis på en ovilja att se verkligheten
– Här är vi så vana vid att religionen är en privatsak som man inte talar så mycket om ute i samhället. Jag tror faktiskt att många tycker att de kristna bara kan hålla god min och anpassa sig och att de får skylla sig själva om de är för öppna med sin tro. Argumentet om att man inte ska göra skillnad på människor får följden att redan utsatta offer utsätts för ännu mer medan förövarna går fria. Jag tycker det är en skam för ett demokratiskt land som Sverige, säger han med eftertryck.

 

Bitte Assarmo

 

Läs även:
» Kristna flyktingar flyr från asylboende
» Migrationsverket om asylboendena: Det har inte alltid fungerat
» Kristna hotas på svenska asylboenden