S:ta Febe
S:ta Febe

 

Om månadens helgon vet vi inte så mycket mer än att hon var en av den tidiga kyrkans mest framträdande kvinnor – och kanske dessutom diakon. Så kan man i alla fall tolka det som står i Romarbrevet om den heliga Febe, eller Foibe som det ofta skrivs.

Sankta Febe levde under det första århundradet, och var verksam i den kristna församlingen i Kenkrea, i Korint. Kenkrea var ett livligt hamnområde, och ett populärt vattenhål för människor på väg till eller från Syrien eller Asien. Hon tycks ha god vän, med Sankt Paulus, och när hon reser till Rom tar hon också med sig hans brev till romarna.

I kapitel 16 i Romarbrevet nämner Sankt Paulus inte bara Febe vid namn utan benämner henne också som en av församlingens diakoner: ”Jag vill lägga ett gott ord för vår syster Febe, som är diakon i församlingen i Kenkrea”. I den grekiska grundtexten använder Paulus ordet diákonon för att beskriva Febes tjänst. I de svenska bibelöversättningarna har ordet översatts på olika vis. I 1917 års översättning kan vi läsa att hon var ”församlingstjänarinna i Kenkrea.” Folkbibeln och Bibel 2000 översätter det till att hon ”tjänar församlingen i Kenkrea”.

Även engelska översättningar varierar. I Dhouay-Reims står att hon är ”i kyrkans tjänst” (the ministry of the church) och i den katolska utgåvan av New Revised Standard Version står att hon är ”diakon i kyrkan i Kenkrea” (a deacon of the church at Cenchreae).

Historiskt har det förekommit en livlig debatt om vilka uppgifter Sankta Febe innehade i sin roll som diàkonon. Det är dock uppenbart att Paulus erkände Sankta Febes betydelse och tackade henne offentligt för hennes gästfrihet och lyhördhet inför att möta människors behov i församlingen i Kenkrea – och även för att hon varit till stor hjälp för honom själv. Han uppmanar också andra att hjälpa henne i hennes tjänst.

På grund av att Febe nämns specifikt i Paulus brev som en person värd stor uppskattning och respekt, anses hon generellt ha varit en kvinna av exceptionell karaktär. Långt efter hennes död berömde kyrkoläraren den helige Johannes Chrysostomos (344 – 407) hennes arbete som en inspiration som både män och kvinnor borde ta efter. I sina predikningar om Romarbreven kallade han henne också ett helgon, för hur skulle någon som fått sådant beröm av Sankt Paulus kunna vara något annat, skrev han.

Vem var då kvinnan Febe? Det vet vi inte. Ingenting är känt om henne, förutom det som står i Nya Testamentet. Det är dock inte långsökt att tro att hon levde ensam (kanske var hon änka). Ingenstans nämns att hon reser tillsammans med en make, en bror, eller någon annan man.

Men trots den knapphändiga informationen får vi ändå, genom Sankt Paulus egna ord, veta det allra viktigaste om Sankta Febe: Hon var pålitlig – om det vittnar inte bara Paulus berömmande ord om hur hon tjänar sin församling utan också det faktum att han anförtror henne att resa till Rom med breven, och dessutom ber de troende i Rom visa särskild vördnad för henne. Hon var en kvinna som älskade Gud och som lade ner hela sin själ, sitt liv, i att tjäna Honom på bästa sätt.

Sankta Febe vördas som helgon både i den katolska och den ortodoxa kyrkan och hennes festdag firas den 3 september.

 

Bitte Assarmo

 

Källor:
Homilies on Romand – John Chrysostome