År 1999 undertecknades ett mycket viktigt dokument i Augsburg. Lutheraner och katoliker kom överens om det som under reformationstiden orsakade så mycket strid och dispyter: rättfärdiggörelsen genom tron. Det är alltid Gud som rättfärdiggör människan genom sin nåd. Människan tror och litar på den Gud som vill rättfärdiggöra henne. Samtidigt vill hon som en följd av detta genom sina gärningar göra världen bättre och rättfärdigare.

Vi får inte spela ut tron och gärningarna mot varandra – som man gjorde under reformationstiden. Tvärtom får vi glädja oss åt att vi genom tron på att Gud av nåd gör oss rättfärdiga kan visa detta genom ett gott och rättfärdigt liv i Jesu efterföljd. I vår tid kan kristna av alla traditioner och konfessioner enas i samma tro på den oändligt kärleksfulle och rättfärdige Guden, som av nåd låter oss medverka med honom för att bygga upp en värld där rättfärdighet, fred och försoning får råda. Vi får vara oändligt tacksamma för att vi kristna just på detta område har kommit varandra mycket närmare.

Man säger ibland att den katolska socialläran är Kyrkans bäst bevarade hemlighet och skatt. Här öppnas skattkistan och alla inbjuds att ta del av detta goda budskap, inte minst för de unga. Säkert kan många från alla andra kristna traditioner också ha mycket att hämta här. Vi får glädja oss över att ta del av samma skatt som Gud har anförtrott till alla döpta. Vi kan gå ännu längre och säga: Gud vill öppna den skattkista som socialläran är för alla människor av god vilja.

När påvarna skriver sina encyklikor om sociala frågor vänder de sig till alla människor av god vilja. Den katolska socialläran vilar tryggt på naturrätten, som har sin grund i själva skapelsen. Där har Gud lagt ner vissa sanningskorn – logoi spermatikoi – som hjälper alla människor att treva sig fram till de grundläggande etiska värderingar, som gör att vi kan leva tillsammans på denna jord och försöka göra livet gott och bra för alla. Gud vill hjälpa oss alla att främja det allmänna bästa, så att världen kan bestå och bli alla människors gemensamma hem.

Genom evangeliets budskap får vi sedan Jesu hjälp och inspiration att verkligen göra det som är gott, rättfärdigt och sant. Den Helige Ande arbetar djupt inom oss och försöker genom samvetets röst att intala och övertala oss att handla rätt och rättfärdigt. Därför är det så viktigt att lägga sig vinn om att leva i bön, så att man lär sig att urskilja Andens späda röst, som manar oss att gå rättfärdighetens, sanningens och helighetens väg. Ett liv i bön hjälper oss att engagera oss för gemenskapens och samhällets bästa. Vi kan aldrig spela ut bön och andlighet mot engagemang för rättvisa och fred. Jesus vill lära oss att leva helt till Faderns ära genom att göra världen så god och rättvis för så många som möjligt.

Ibland hör man personer som avfärdar socialläran med orden: ”det är bara politik, det är inte så viktigt”. Det är en misstolkning som kan leda oss helt vilse. Det är visserligen sant att den katolska socialläran inte har partipolitiska förtecken eller preferenser. Den vill istället inspirera oss att engagera oss i samhällets liv för att genomsyra det med de värderingar, som ytterst har sin grund i skapelsen och uppenbarelsen, så att man kan bygga upp en gemenskap för allas bästa. Detta har naturligtvis politiska implikationer, men det går aldrig att pricka in socialläran på den gängse höger-vänster-skalan.

Vi kan inte förvänta oss att socialläran skulle ge oss detaljerade förslag på hur man löser alla samhällsproblem eller hur man utifrån partiernas program skall gå till väga för att bygga upp ett gott samhälle. Genom sin sociallära kan Kyrkan ge oss inspiration att engagera oss för allas bästa, men vi får inga pekpinnar eller diskreta vinkar om vilket parti vi skall välja. Vi får något mycket värdefullare: ledning och inspiration för vårt samvete så att vi i Andens kraft, i full frihet och med Jesus som föredöme kan verka för en bättre värld, där varje människas värdighet och rättigheter respekteras.

 

Anders Arborelilus

+Anders Arborelius ocd