Påve Franciskus som under sitt pontifikat hållit trosundervisning om familjen, barmhärtigheten och det kristna hoppet, har nu påbörjat en ny serie katekeser under den allmänna onsdagsaudiensen, med vilka han, som han sa ”vill fokusera på kyrkans ”hjärta”, dvs Eukaristin. Det är avgörande för oss kristna att vi förstår värdet och meningen med den Heliga Mässan för att leva vårt förhållande med Gud mer fullkomligt”.

Redan vid den första trosundervisningen nämnde påven en serie bristande beteenden under Mässan, och noterade att det bristfälliga Eukaristiska firandet inte bara är från lekmännens sida, utan även från prästernas. När man talar om liturgiskt missbruk händer det att även katoliker himlar med ögonen, menslarvar vi med liturgin, tappar vi bort de gudsgivna formerna som är vägar till Gud.

Det har gått 13 år sedan Kongregationen för Gudstjänstliv och Sakramentsförvaltning, då under ledning av den afrikanske kardinalen Arinze, publicerade instruktionerna ”Redemptionis Sacramentum” som en påminnelse om hur en Mässa ska, och inte ska, firas, ”för det är inte möjligt att förbli tyst inför de allvarliga missbruk mot liturgins och sakramentens natur, som i vår tid inte sällan plågar det liturgiska firandet… På vissa platser har det blivit vardag, vilket inte kan tillåtas och måste upphöra”.

Ordet ”missbruk” återkommer 34 gånger i instruktionerna, och det gäller både de troendes deltagande i mässan och celebrantens. Man talar om att det bottnar i en falsk förståelse av vår frihet, att man får göra som vi vill, att det ibland beror på okunskap, och att en serie missbruk har uppstått efter liturgireformen i en missvisad anpassning och kreativitet. Slutet av dokumentet är en sträng uppmaning till allas ansvar att skydda det Heliga Sakramentet, och att uppmärksamma stiftets biskop på ”missbruk som förfalskar den heliga katolska liturgin”.

Men påvens mål är inte främst att belysa missbruk, snarare att påminna de troende om vad mässan är och dess skönhet. Att återupptäcka Eukaristin, den skatt ”som bara himmelriket kan slå”, som St. Peter Julian Eymard sa. Eller ”som änglarna avundas oss” som St. Maximillian Kolbe uttryckte det.

Prefekten för kongregationen för Gudstjänstliv idag, Kardinal Robert Sarah uppmuntrade i ett föredrag i juli 2016 till att fira mässan ’ad orientem’, vilket, som ofta vid hans uttalanden, ledde till ett lätt ramaskri. Den afrikanska kardinalens vilja är att understryka det viktigaste av allt, att vi när vi firar mässan riktar vår blick mot Gud, och att vi är bedjare, inför Kristi offer, i väntan på hans återkomst, snarare än deltagare i en sluten festmåltid. Påven Franciskus förtydligar tanken med ”ad orientem” i en katekes om dopet i somras: ”

”Vi den moderna tidens människor är mycket mindre vana vid att observera världsalltets stora tecken… Väst är det väderstreck där solen går ned, där ljuset dör. Öst är tvärtom platsen där mörkret besegras av gryningens första ljus och påminner om Kristus, solen som går upp över världens horisont.” Påven förklarade hur man i den fornkristna dopriten tog avstånd från djävulen, vänd mot väst, och hur man sedan vänd mot öst bekände sin tro. ”I vår moderna tid har denna rit förlorat något av sin lockelse. Vi har blivit okänsliga för världsalltets språk.”

Vid ett annat tillfälle i början av sitt pontifikat, talade påven om ortodox liturgi och noterade, hur vi i väst har mist vår förmåga till tillbedjan. ”Lux ex oriente, ex occidente luxus”. Konsumism och välfärd har gjort oss så mycket skada. Vi försummar att placera Guds skönhet i centrum, som referens…. Lyxen i väst får oss att förlora horisonten.”

Påve Franciskus är medveten om att ”ibland har en viss medelmåttighet, ytlighet och banalitet segrat, till skada för skönheten och intensiteten i det liturgiska firandet”, som han sa angående sakral musik i våras med uppmaningen att ”hjälpa Guds folk att uppfatta och delta i Guds mysterium med alla sinnen, fysiska och andliga. Sakral musik och liturgisk sång har till uppgift att ge oss en känsla av Guds ära, hans skönhet, av hans helighet.”

Vi låter helgonen avsluta. ”Det finns två saker som djävulen bävar för, lidelsefullt kommunionsmottagande och frekventa sakramentsbesök”, som den helige Johannes Bosco sa. Och Johannes Vianney: ”Om vi förstod Mässan i dess fullhet, skulle vi dö av glädje.”

 

Charlotta Smeds

 

 

 

 
Charlotta Smeds
Redaktionschef Vatikanradion