Den helige Stefanos: Den förste martyren blev stalledräng i Norden

S:t Stefanos

 

Just när vi firat Kristi födelse firar vi den förste martyren, den Helige Stefanos. Stefanos, som var en av de ledande inom den grekisktalande delen av den första församlingen och betraktas som den förste diakonen, stenades i Jerusalem för hädelse efter att lovprisat Jesus Kristus.

Stefanos avrättades endast ett par år efter Herrens lidande och död och hans martyrskap skildras utförligt i Apostlagärningarna. Han håller ett långt försvarstal mot sina åklagare och han anklagar dem för att vara styvnackade och göra motstånd mot den helige anden: ”Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.” (Apg 7:52-53)

Även avrättningen skildras utförligt: ”När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.”Han föll på knä och ropade högt: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden dog han. (Apg 7:54-60)

Stefanos begravdes i Jerusalem men den exakta platsen för hans grav förblev länge okänd. År 415 påstod en präst att han i en vision sett var kvarlevorna fanns, och när man hittade graven ansåg man att innehållet bekräftade detta. Stefanos kvarlevor spreds sedan över den kristna världen. Detta ledde till att många kyrkor byggdes till hans ära och kyrkofadern Augustinus berättar i ett tal år 425 att det i dessa kyrkor inträffade många mirakel.

I Sverige, och övriga Norden, utvecklades under medeltiden nya legender om S:t Stefanos, legender där den förste martyren blivit kung Herodes stalldräng. I en av dem berättas att han under julnatten får syn på Betlehemsstjärnan. Stefanos förstår att det är ett tecken på att frälsaren är född, och han berättar för kung Herodes om upptäckten.

Herodes vägrar tro på sin dräng om inte den stekta tuppen som ligger på hans frukostbord plötsligt stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Vilket den då gör. Och Herodes, som blir skräckslagen över den nyfödde frälsarens uppenbara makt, beslutar sig för att döda barnet. Stefanos tas till fånga och stenas till döds.

Legenden om den förste martyren som Staffan stalledräng gav också upphov till ett stort antal ballader som sjöngs i samband med olika traditioner knutna till julfirandet. Ett fåtal av dessa finns bevarade, mest känd är förstås Staffansvisan som av tradition ingår i luciatågets repertoar och som därmed bevarar den nordiska legenden om Stefanos in i vår tid.

Den helige Stefanos är skyddshelgon för bland annat diakoner och murare och avbildas som diakon, vanligen med tre stenar i famnen eller på huvudet. Han firas den 26 december.

 

Bitte Assarmo

 

%d bloggare gillar detta: