Påve Franciskus vecka i Latinamerika

Påve Franciskus ber framför Mariastatyn i Tirana och firar mässa på  Lobito beach i Iquique, Chile, 18 januari 2018.

Påve Franciskus sjätte apostoliska resa rymde ett ovanligt långt besök i de latinamerikanska länderna Chile (15 till 18 januari) och Peru (18 till 21 januari). Foto: REUTERS/Alessandro Bianchi

 

Påve Franciskus sjätte apostoliska resa gick till Latinamerika och rymde ett ovanligt långt besök i Chile (15 till 18 januari) och Peru (18 till 21 januari). En resa med både dramatik och kritik – den sistnämnda gällde påvens ordval vid ett tillfälle. Upptakten till resan var ad liminabesöken hos påven från båda ländernas biskopskonferenser under förra året, då de första planerna och utkasten för besöket gjordes.

Under den sju dagar långa resan riktade påven en personlig bön om förlåtelse till offren för präster som utnyttjat dem sexuellt. Han reste långt in i Amazonasområdet för att träffa infödda ledare, han fördömde gisslet med våld mot kvinnor och han uppmanade den chilenska regeringen och radikala grupper bland de infödda mapucheindianerna att söka fredliga lösningar på en långvarig tvist dem emellan.

Samtidigt mötte påven motstånd och protester i Chile, och hans avresa från Santiago till Peru bevittnades av en mycket mindre publik än beräknat. Ett dussin lokala kyrkor stacks i brand i Chile under påvens besök, och polisen i Santiago fick ingripa med tårgas och arresteringar mot protesterande, skriver AP.

Kritiken kom dels från radikala indiankretsar, men även från grupper som ogillar att en chilensk biskop getts en framskjuten plats, trots att han anklagas för att ha skyddat en ökänd pedofilpräst. På planet hem bad påven ursäkt för att han krävt ”bevis” för de övergrepp som rapporteras av offren. Han erkände att kravet var ett ”slag i ansiktet” på offren, och valde att tala om ”indicier” i stället.

Måndagen 17 januari, första dagen i Santiago, började med hövlighetsmöten med landets statschef och diplomater, för att sedan fira mässan och sammanträffa med präster och ordensfolk och med biskoparna. Till sist besökte han den helige jesuiten Alberto Hurtados helgedom och hade ett privat möte med chilenska jesuiter. Samtidigt blev det känt att radikala grupper bland mapucheindianerna i södra Chile hade bränt ner ett tiotal kapell i protest mot vad de anser vara kyrkans delaktighet i förtrycket mot dem.

Dagen därpå flög påven till just mapucheområdet Araucania. I regionhuvudstaden åt han efter en mässa på flygplatsen middag med lokala invånare, främst modererade representanter för mapuchefolket. På förmiddagen hade han försvarat indianernas rättigheter till land, något som kränkts av den chilenska jordägande- och bosättningspolitiken och dess konfiskationer.

Åter i Santiago fick han möta ungdomar i vallfärdskyrkan i Maipú och det katolska universitetet i staden. Här talade han om integration: integration de studerande emellan, integration av den vishet som ursprungsinvånarna representerar och som behöver bli ”subjekt, inte objekt i universitetets tänkande”.

Ett kort besök i Iquique i norra Chile följdes på kvällen av avresan från Chile till Lima i Peru. Påven fortsatte dagen därpå direkt till Puerto Maldonado i Amazonasområdet, där han i flera omgångar fick möta representanter för indianbefolkningen. Nästan en halv miljon människor tillhör ursprungsbefolkningen i den peruanska delen av Amazonas. De lider under följderna av råämnesutvinningen: olje- och guldproduktion kräver kemikalier som förgiftar naturen, inte minst floderna där indianerna lever av fiske.

 

Nästan en halv miljon människor tillhör ursprungsbefolkningen i den peruanska delen av Amazonas.

I Puerto Maldonado i Amazonasområdet, fick påve Franciskus i flera omgångar möta representanter för indianbefolkningen. (AP Photo/Rodrigo Abd)

 

Mötet med indianerna påminde påven om den helige Franciskus, som han särskilt apostroferat i sin rundskrivelse ”Laudato si´”.
– Vi som inte själva bor här i området behöver er vishet och ert vetande…. Jag vill säga er att ni i grund och botten ropar in i samvetet på dem som lever en livsstil som inte lyckas begränsa sina egna kostnader. Ni är en levande påminnelse om den sändning som Gud har givit oss alla: att bevara och skydda ”det gemensamma huset”, sade påve Franciskus.

Samtidigt varnade han för vissa politiska riktningar ”som kräver ’bevarande’ av naturen utan hänsyn till er, bröder och systrar, som bor i området”. Följden av detta är migration och fattigdom. Förgiftade floder och skövlade skogar är en ”ödeläggelse av livet”, liksom människohandeln, slavarbetet och det sexuella utnyttjandet som följer med ödeläggelsen, betonade Franciskus.

På fredagseftermiddagen återvände påve Franciskus till Lima och sammanträffade med regering, diplomater och president, så som protokollet föreskriver. Dagen efter flög han till staden Trujillo, där han bland annat fick möta präster och ordensfolk och varnade dem för farorna i det andliga livet och för att ta sig själv på alltför stort allvar.
– Vi vigda män och kvinnor är inte kallade till att förtränga Herren, vare sig med vårt handlande, eller med vår mission, eller med våra otaliga aktiviteter. Om vi lär oss att skratta åt oss själva, når vi den andliga förmågan att stå inför Herren med våra begränsningar, våra fel och synder, men också med våra framgångar och med glädje över att veta att han står vid vår sida, sade Franciskus och gick före med gott exempel.

Efter ett dygn i Lima avslutade Franciskus sitt veckolånga besök på den latinamerikanska kontinenten.
– En applåd för Chile och Peru och för deras medborgare, uppmanade han i sin första generalaudiens och gav en återblick på sin sjätte pastorala resa till sin hemkontinent. I Chile och Peru hade han gått ett stycke med ”det vandrande gudsfolket”, men också med ”dem som är lite stillastående men som är bra människor”, underströk han och avslutade:
-Jag tackar Herren för att allt har gått bra.

 

Kaj Engelhart