Slaven från Sudan blev ett älskat helgon

Den Heliga Josephine Bakhita var en gång slav i Sudan

Josephine Magaret Bakhita var bara nio år när hon kidnappades och såldes som slav. När hon friköptes mindes hon inte längre sitt riktiga namn. Idag är hon ett av Kyrkans mest älskade helgon.

Hon föddes i en välbärgad familj i Darfur, Sudan 1869. Som nioåring kidnappades hon av slavhandlare, fick namnet Bakhita (Lyckosam) och såldes på en slavmarknad i Khartoum. När hon friköptes av den italienska konsuln Callisto Legnani 1883 hade hon glömt vilket namn hon en gång döptes till – och hon hade också glömt hur det var att bli behandlad med vänlighet och respekt.

1885 reste Bakhita med Legnani till Italien, där hon började arbeta som barnflicka hos en familj i Genua. De behandlade henne som en familjemedlem och hon började älska sitt nya land och sitt nya liv. 1890 konverterade hon till den katolska tron och tog då namnet Josephine, som en symbol för sitt nya liv.

Tre år senare inträdde Josephine i Barmhärtighetssystrarnas orden. Där var hon högt skattad för sin ödmjukhet och för sin milda natur, men också för att hon hyste en djup önskan att sprida evangeliet till sin omvärld genom både ord och handlingar. 1896 avgav hon sina klosterlöften.

1902 flyttade Josephine till ett kloster i Schio, i den norditalienska provinsen Vicenza. Där blev hon kvar fram till sin död 1947, och enda gången hon lämnade klostret var under några år på 1930-talet (1935-1939) för att föreläsa och berätta om sina erfarenheter. Hon var eftersökt som föreläsare och hon reste också runt i olika kloster, främst för att hjälpa till att förbereda unga nunnor för missionärsarbete i Afrika.

Josephine bar på hemska minnen från sin tid som slav, då hon tvingades utstå både fysisk och psykisk misshandel. Vid ett tillfälle misshandlades hon så svårt av sin ägares son att hon blev sängliggande en månad. När hon senare såldes till en ny familj blev hon piskad så gott som dagligen.
– Under hela den tid jag tillbringade i den familjen kan jag inte minnas en enda dag utan att jag blev tillfogad ett sår av något slag. Så fort ett sår hade läkt överöstes jag med nya, sa hon själv i en intervju på 1930-talet.

Det hon själv upplevde som mest skrämmande var då hon skulle ”märkas” av sina ägare. De tatuerade henne, och ristade in mönster med kniv på hennes kropp. Hon hade allt som allt 114 ärr på kroppen, på brösten och magen och på högra armen.

Mot slutet av sitt liv drabbades Josephine av svår värk och sjukdomar och satt i rullstol. Men hon behöll sitt goda humör in i det sista. När hon gick bort den 8 februari 1947 kom tusentals människor för att ta farväl.

Arbetet med att helgonförklara henne påbörjades direkt efter hennes död, och 1959 inleddes den officiella processen av påve Johannes XXIII. Den 1 oktober 2000 helgonförklarades hon och blev den Heliga Josephine Bakhita.

Den Heliga Josephine vördas som ett modernt afrikanskt helgon och har också blivit en symbol för den grymma slavhandeln i arabvärlden, Europa och Amerika. Hon är också skyddshelgon för Sudan. Hennes liv är en påminnelse om att det finns en väg ur både fysiskt och psykiskt lidande. I kyrkan firas hon den 8 februari, en dag som också är en internationell bönedag för att stoppa människohandel.

Källor: Catholic Saints, Vatikanen