Det är kul att vara katolik!

 

Visste du att det finns katolska kakor? Googla bara på Catholic Cuisine, så hittar du det. Visste du att det finns USB-minnen som ser ut som små helgonstatyer? Är det inte underbart? Blir man inte glad? Är det inte fantastiskt roligt att vara katolik? Kan man annat än älska den fromma fantasin?

Jag har varit katolik i snart 30 år. I början tänkte jag att detta att vara katolik mest handlade om vad prästen som tog upp mig i Kyrkan kallade för försanthållande. Vi håller det som Kyrkan lär för att vara sant. Och javisst, det är viktigt. Det är grunden. Men att vara katolik är ett sätt att leva. Det är inte något vi gör i kyrkan mellan kl 11 och 12 på söndagar, utan något som präglar hela vår livsstil. Man är katolik hela tiden, vad man än gör. Man kan t.o.m. baka katolska kakor för att fira högtider och helgondagar och förvara sina viktiga filer på helgon-USB-minnen.

När man kommer hem till mig ser man tydligt att jag är katolik. Det finns helgonstatyer, krucifix, rosenkransar osv överallt. Vår Fru av Lourdes står i trapphuset och hälsar gäster välkomna under vintern. På sommaren står hon i trädgården. Dessa saker, mina devotionalier, ger mig en stor glädje och hjälper mig att ge mitt liv en katolsk inriktning.

Jag behöver den hjälpen, för vi människor är glömska och tappar lätt fokus. Vi blir distraherade av livets alla händelser, både av de glada och de sorgliga. Vi glömmer det viktiga, och Gud och Kyrkan blir något för söndagar mellan kl 11 och 12, om ens det. Vi tappar entusiasmen och det andliga livet blir rutin. Då tappar vi också glädjen i Gud.

Mot det finns bot: bön, bikt, mässa, fasta. Allvarliga saker, viktiga saker. Bra saker. Heliga saker.
Men det finns också lättsammare botemedel att ta hjälp av: att baka katolska kakor till en högtid, att ha ett husaltare med krucifix och helgonstatyer, att lägga en rosenkrans på nattduksbordet så det är det första man ser när man vaknar på morgonen.

Moder Angelica, denna underbara amerikanska nunna och grundare av den katolska tv-stationen EWTN, brukade kalla devotionalier för ‘holy reminders’, heliga påminnelser. De hjälper att bibehålla glädjen i livet och fokus på det viktiga.

Nu börjar fastan och den är för de flesta nog inte förknippad med glädje. Att avstå från god mat och dryck, inte gå på fest en fredag, ägna sig åt korsvägsandakter och tänka på Jesu lidande, inte är det särskilt roligt. Nej, kanske inte, men det finns en speciell glädje i fastan som man kanske inte tänker på. Glädjen i att vara betrodd att delta i frälsningsverket. Glädjen i att få frambära sitt lidande med Jesu Kors. Glädjen att kunna vara med och frälsa världen. Glädjen i att Jesus låter oss få bära vårt kors i Hans efterföljd.

Vi är viktiga. Vi kan göra skillnad. Det finns glädje i att förstå det. Det finns glädje i fastan. Katolsk glädje. För det är kul att vara katolik både i det lättsamma och i det allvarliga. En välsignad och glädjefylld fastetid önskar jag dig!

 

Teija Heljeberg

 

%d bloggare gillar detta: