Påve Franciskus praktiska råd om predikan

John L Allen Jr
John L. Allen Jr, redaktör » Crux

 
Många mer insatta katoliker grubblar gärna över komplicerade politiska och teologiska frågor som den exakta betydelsen av Amoris Laetitia, påvens dokument om familjen, eller det korrekta förhållandet till relationerna med Kina.
På gräsrotsnivå uppfattas dock de frågorna ofta som abstrakta och av liten omedelbar betydelse. Istället handlar de flesta klagomålen om den ojämna kvaliteten på de katolska prästernas predikningar, särskilt under söndagsmässan.

Till de mässbesökare som frestas att ge uttryck för just dessa klagomål har påve Franciskus nu kommit med ett enkelt meddelande: Okej, vissa predikningar kanske missar poängen, men vad gör du åt det?

Det var under onsdagsaudiensen den 7 februari som påve Franciskus gjorde klart för åhörarna att den som lyssnar på en predikan också måste göra sin del. Mässbesökarna bör närma sig predikan med rätt uppmärksamhet, och med fod rätt fokus utan subjektiva krav. De måste alltid ha i åtanke att varje predikant har både sina förtjänster och sina begränsningar, menade påven.
– Om det ibland finns anledning att bli irriterad över en alltför lång predikan, eller en som saknar fokus kan det också vid andra tillfällen vara lyssnarens egna fördomar och förutfattade meningar som skapar hinder, sa påven.

Just predikningar har under en lång tid varit en pastoral hjärtefråga för Franciskus. Själv har han satt en ära i att leverera en improviserad predikan varje morgon i mässan i kapellet i gästhemmet Sankta Marta i Vatikanen, det gästhem där han också residerar. En stor del av den apostoliska uppmaningen Evangelii Gaudium, som ofta beskrivs som hans ämbetstids Magna Carta, ägnas just åt predikningar.

Predikan är inte vare sig ett avspänt samtal eller en lektion utan ett sätt att återuppta den dialog som redan har inletts mellan Herren och hans folk, sa påven under audiensen och citerade sitt eget dokument. Han passade också på att ge några praktiska råd:
– Den som predikar måste komma ihåg att han inte gör något av sig själv. Han predikar, han ger sin röst åt Jesus, han predikar Jesu ord. Och predikan måste vara väl förberedd och kortfattad. Kortfattad.

Med just det kortfattade i åtanke berättade påven också en historia:
– En präst berättade en gång att han rest till den stad där hans föräldrar bodde. Hans pappa sa till honom att ”jag är så glad för jag och mina vänner har hittat en kyrka där de firar mässa utan predikan”. Hur många gånger har vi sett mässbesökare sova under predikan, eller småpratande sinsemellan – eller rentav utomhus för att ta en rökpaus?

När de lyssnande brast ut i skratt åt den bilden sa påven:
– Det är sant, det vet ni alla… Det är sant!

Franciskus sammanfattade sitt tal om predikningar med ett enkelt, och passande kortfattat råd till de präster som befann sig bland åhörarna:
– Snälla ni, var kortfattade. Inte mer än 10 minuter, tack!

Denna audiens var den femte allmänna audiensen under 2018 och enligt Vatikanens gendarmer besöktes den av omkring 8000 personer. Avslutningsvis erbjöd påven ett tröstens och uppmuntrans ord inför Världsbönedagen mot trafficking, som inföll den 8 februari – på den Heliga Josephine Bakhitas festdag.

Påven bad också en bön för vinter-OS som just skulle till att gå av stapeln, i år i Sydkorea och med den unika tilldragelsen att Nord- och Sydkorea samarbetar i vissa grenar.

(Översättning och sammanfattning: Liza Healey)