Religiös körmusik från det sena Sovjet

Två av Sovjetunionens intressantaste kompositörer skrev körmusik som är religiös utan att vara liturgisk och inspirerad av rysk-ortodox kyrkosång utan att vara kyrklig. Alfred Schnittke gick från judendom till rysk ortodoxi till katolska kyrkan, Arvo Pärt från estnisk lutherdom till ortodoxa kyrkan.

Några verk av båda är sammanförda på en suverän, prisbelönt CD från Tallinns Nikolaikyrka (Niguliste kirik) med Estniska Filharmonis kammarkör under sin dynamiske lettiske dirigent Kaspars Putnins.

Schnittkes Botpsalmer bygger på en anonym 1500-talshandskrift av en rysk munk som i poetisk form talar förebrående till sin själ om sina egna och andras synder och svagheter. En del av hans dikt handlar om de två första ryska martyrerna, Boris och Gleb, som mördades av sin bror Svyatopolk.

Schnittke skrev verket 1988, när glasnost och perestrojka tillät firandet av ”Rysslands dop” år 988, då storfursten Vladimir lät döpa sig i floden Dnjepr. Han kombinerar arkaiska motiv som en bordunstämma med modernistiska klanger omväxlande med klassisk harmonik, och skapar därmed egensinnigt vackra, fascinerande körsatser.

Arvo Pärt, bosatt i Berlin omväxlande med Estland, skrev sitt Magnifikat ett år efter Schnittkes Botpsalmer, 1989. Här är hans minimalistiska ”tintinnabuli-stil” fullt utvecklad, med ackompanjerande treklanger och klocktoner i melodistämman och som växlar mellan strofer och tutti.

I samma anda skrevs Nunc dimittis, beställt av Choir of Saint Mary’s Cathedral i Edinburg och uruppfört 2001. En nattlig, lugn grundstämning leder fram till en höjdpunkt vid ”lumen ad revelationem gentium”, ett ljus för att uppenbara för folken, där tonläget skiftar från moll till dur.

Kaj Engelhart

Schnittke: Botpsalmer; Pärt: Magnificat och Nunc dimittis
Estniska Filharmoniska Kammarkören, dir. Kaspars Putnins
BIS 2292 (Naxos)