Fotbollsfesten skapar glädje och gemenskap

Bitte Assarmo, chefredaktör
 
Fotboll, fotboll, fotboll… Vissa tycker nog det är för mycket fotboll just nu, men själv älskar jag fotbolls-VM, detta fantastiska sportevenemang som arrangeras vart fjärde år och då man får hoppas och misströsta, glädja sig och sörja – och göra det i sällskap med likasinnade över hela världen.

Framför allt får man möjlighet att se bra och rolig fotboll, med landslag man sällan ser vid andra tillfällen. Därför är hela VM-turneringen – från första gruppspelsmatchen till finalen – en stor fest för mig.

Det går alltid att hävda att fotboll handlar om pengar och makt, att det är en sport som triggar huliganer och bråkstakar, och att det förekommer mutor och hot. Allt detta är tyvärr sant, och allt detta existerar.

Men för den som verkligen älskar fotbollen som sport – som ser det vackra i en snyggt slagen frispark eller en straffspark som träffar mitt i krysset, som njuter av såväl ett genomtänkt passningsspel som individuella prestationer – är fotboll också en källa till glädje, gemenskap och kärlek.

För mig handlar alltså inte fotbolls-VM nödvändigtvis om hur det svenska landslaget presterar. Jag tittar med samma glädje oavsett om Sverige är med eller ej. Men nog känns det lite extra roligt när vårt eget landslag faktiskt kvalar in och är med i slutspelet.

Sommaren 1994, när fotbolls-VM hölls i USA, tillhörde jag de där som satt vakna nätterna igenom för att se Sverige spela sig ända fram till bronset.

Under de där varma veckorna blev fotbollsfebern alltmer utbredd och min man, som tillbringade sommarnätterna i sin taxi, berättade med både häpnad och glädje om den varma, avspända stämningen i Stockholms innerstad.

För en gångs skull var alla tillsammans, oavsett etnicitet, språk, hårfärg och favoritlag. Det dansades brasiliansk samba och det sjöngs svensk pop, och det skedde i samförstånd och glädje. På grund av fotbollen.

I år, 2018, ställer Sverige på nytt upp med ett lag som växer med uppgiften och som går från klarhet till klarhet. Ett lag som är ett team, och som utstrålar samhörighet.

Men trots ett bra spel mot regerande världsmästarna Tyskland förlorade de den matchen. Och när den sista och avgörande gruppspelsmatchen skulle spelas mot Mexiko trodde många (kanske de flesta) att Mexiko, som spelat så bra och som dessutom hade slagit Tyskland, skulle sopa banan med det blågula laget.

Istället tog svenskarna över matchen fullkomligt, och gjorde precis det de skulle och lite till – medan tyskarna otippat fick se sig besegrade av Sydkorea och hamnade sist i gruppen.

På grund av sin insats i den sista gruppspelsmatchen gick det svenska landslaget ut som gruppetta och vidare till åttondelsfinal. Det är stort. Riktigt stort.

Och nu märks det att fotbollsfebern börjar sprida sig i Sverige igen. Förväntan och hopp; tänk om, tänk om… Den gula väggen – de svenska fotbollsfansen – hejar inte bara på sitt lag på plats i Ryssland, utan även här hemma.

I skrivande stund står det klart att Sverige kommer att möta Schweiz i åttondelsfinal. Det kan gå hur som helst. Kanske har vi rentav en kvartsfinal att se fram emot? Det vet vi om en knapp vecka.

Men oavsett om Sverige tar sig ännu längre, eller om åttondelen blir landslagets sista match i detta VM, så har turneringen bjudit på sagolik underhållning och härlig gemenskap. Och det har faktiskt skett med hjälp av en djupt troende katolik.

Mer om det finns att läsa i vår artikel om Jules Rimet.
 
Foto: Youtube faksimil