Det värnlösa barnet omfattas inte av yttrandefriheten

 
Ramaskriet kom från mödrarna i Rama när de fick sina spädbarn mördade av Herodes för 2000 år sedan. När man nu hör besluten angående sena aborter får man lust att på nytt häva upp ett ramaskri.

Små försvarslösa individer som redan räknas som barn drivs ut ur mammans kropp och ska dö utan omvårdnad. Ingen barnläkare ska få hjälpa dem. Det är gynekologen som har ansvaret. Vid de sena aborterna beskrivs hur barnet viftar med ben och armar och gör små ljud, kämpar för sitt lilla liv.

Det sägs att vi har yttrandefrihet i Sverige. Det har vi inte. När det gäller detta är åsiktsförtrycket totalt. Man behöver inte vara ultrahöger för att tycka att det pågår ett ständigt massdödande av små varelser som inte kan försvara sig.

Säger man något om det hör man genast mullret från ”Kvinnan-har-rätt-till-sin-kroppbrigaderna”. Det är snudd på farligt att säga något om alla aborter.

Men var finns det personliga ansvaret? Om en kvinna går med på ett samlag – observera, inte blir våldtagen – och underlåter att skydda sig, då borde hon ta sitt ansvar och låta barnet få födas. Kanske är barnet oönskat, men det kan ju växa fram en kärlek hos modern under havandeskapstiden.

Dessutom finns det många barnlösa som mer än gärna skulle adoptera ett barn. Adoptionerna kan ju numera vara öppna, så att mamman inte helt mister kontakten med sitt barn. Här i Sverige är det ju inte heller någon skam att vara ensamstående mor.

Abortvården, som det så elegant kallas, måste ta enorma resurser i anspråk. Ska man använda sjukvårdens knappa resurser till att ta livet av små skyddslösa varelser? Vem för deras talan?
 
Anonym
 

Vill du debattera i Katolskt magasin? Du får vara anonym, men måste uppge namn och adress till redaktionen.