I söndags, den 17 januari, besökte påven Benedikt XVI Roms Stora synagoga. Det var det andra påvebesöket där, efter Johannes Paulus IIs visit 1986. Påven togs emot av Roms förre överrabbin Elio Toaff, som var värd vid Johannes Paulus’ besök, och hans nuvarande efterträdare, Riccardo di Segni.

I sitt tal i synagogan påminde Benedikt XVI om sitt besök i koncentrationslägret Auschwitz-Buchenwald och upprepade sin föregångares beklagande av de försyndelser av människor i kyrkan som kan ha bidragit till antijudaism och antisemitism. – Må dessa sår vara läkta för all tid, hoppades påven i sitt tal. Han erinrade också om nazisternas arresteringar av Roms judar under andra världskriget alldeles intill synagogan och beklagade likgiltigheten hos många människor.

Men ”många andra, bland dem italienska katoliker, stöddes av sin tro och sin kristna lära och reagerade med mod, ofta med risk för sina egna liv. De öppnade sina armar för de judiska flyktingar som jagades och förtjänar evig tacksamhet för det. Den Apostoliska stolen själv gav sitt stöd, ofta på ett dolt och diskret sätt”, sade påven. Däremot nämnde han inte den dåvarande påven Pius XII, vars roll är omstridd av historikerna och som från judiskt håll utsatts för kritik för att ha varit alltför tyst inför övergreppen. Bland annat överrabbin di Segni talade om Pius’ ”smärtsamma tystnad” i sitt välkomsttal till Benedikt XVI och vädjade om att de ännu inte tillgängliga Vatikanarkiven för krigsåren skall öppnas för historikerna.

Som en ”ny början efter en lång tid av skiljaktigheter och svårigheter” betecknar kardinal Walter Kasper, ansvarig för katolska kyrkans centrala kontakter med judendomen, det aktuella påvebesöket. Det kritiseras dock av det traditionalistiska prästbrödraskapet Pius X (SSPX). Vad påven sade i synagogan stämmer visserligen överens med Andra Vatikankonciliet men knappast med apostlarna Petrus’ och Paulus’ lära, heter det i en kommentar från SSPX.

(Vatikanradion/kna 100118-20)