Att det blev en högtid och inte ett jippo när påven besökte Birmingham är förunderligt. Men kanske hade ändå vädret, som kan kallas typiskt engelskt, en positiv inverkan: under de fem timmar som gick mellan de första bussarnas och den påvliga helikopterns ankomst till Cofton Park hann besökarna tänka över sin situation: okey, det är kallt, regnet öser ner, gräset är vått, matsäcken kommer att ta slut och det är en bra bit till fish and chips-ståndet. Men vi gör en pilgrimsresa, vi har åkt en lång väg och vi stannar tills påven kommer för att fira mässa med oss.

Sådan var stämningen bland dem som hade mutat in egna små plättar i kvarteren mellan kravallstaketen. Blandade i åldrar och nationaliteter trängdes pilgrimerna med olika sätt att få tiden att gå. Där var barnfamiljen som hade med sig en kortlek men som snart fann korten hopplöst ihopklibbade av regnet. Där var internatpojkarna som brottades tills deras skoluniformer var genomleriga. 

Där var gruppen med dominikanersom stod upprätt hela tiden i en tätt sammanhållen ring, under stilenligt svartvita paraplyer, bibelläsande och bedjande.

Att påven Benedikt XVI besökte Storbritannien för första gången, att John Henry Newman var den förste han skulle saligförklara och att saligförklaringar numera normalt äger rum i Rom och inte i förskingringen – det kanske inte alla pilgrimer var medvetna om. Men de som bor i och omkring Birmingham, inte minst de skolbarn som ingick i den jättelika kören, var alldeles säkert informerade om dagens betydelse, med tanke på Newmans lokala anknytning.

Det var ju till Birmingham han flyttade efter det att han hade konverterat till Katolska kyrkan, lämnat sin prästtjänst i anglikanska kyrkan och studerat till katolsk präst i Rom. I Birmingham bodde han i 30 år, till sin död 1890. Och just Cofton Park var ett kärt utflyktsmål för honom.

Dukade han och hans vänner upp picknick under ekarna som växte runt platsen redan på hans tid?

Vandrade han här i ensamhet för att vila från bekymren i sin fattiga församling inne i stan eller för att sortera tankarna kring sin försvarsskrift med självbiografiska inslag, Apologia pro vita sua?

Umgänget med sådana tankar blev vårt eget tidsfördriv medan än fler pilgrimer vällde in över den mjuka sluttningen som var en naturlig amfiteater mot en jättelik byggnad längst där nere. Koret var centralt med en himmelsblå fond, utformad som ett blyinfattat kyrkfönster, och med en kupol över altare och krucifix.

Läs mer i Km nummer 10 2010.