”Ett lands behandling av dess romska befolkning är ett lackmustest för det civila samhället och dess demokrati.” Så står det som motto eller underrubrik i betänkandet ”Romers rätt” från Delegationen för romska frågor (SOU 2010:55). På 582 sidor behandlas svensk rom-politik ur ett sociologiskt, juridiskt, historiskt och socialpolitiskt perspektiv.

Delegationen vill att politiker, förvaltningar, kyrkor, organisationer – det civila samhället – äntligen gör allvar av den romska befolkningens rättigheter: till delaktighet och inflytande, till utbildning, till arbete, till bostad, till hälsa och social välfärd, till språk, till kultur – och till rätten att inte bli diskriminerad! Antiziganism – all rasism – växer och måste bekämpas aktivt.

Ungefär samtidigt utkom boken Född fördömd av journalisten Irka Cederberg, specialicerad på romers situation i Europas länder. "Romerna deltar sällan i vardagligt europeiskt samhällsliv", skriver Irka Cederberg. "Det sägs att de gifter bort sina döttrar och söner i unga år och sällan låter sina barn få ordentlig skolgång. De är främlingar och betraktar också oss som främlingar, och vi förstår oss inte på dem. De saknar makt och har ingenting att säga till om i samhället..." 

Beskrivningen gäller generellt för Europa. Också här hos oss i Sverige? Ja, det antyder listan på ouppfyllnda rättigheter i betänkandet. Delegationen för romska frågor, tillsatt av regeringen 2006, har gjort sitt jobb och avsatt en tjovk bok. Här och hos Irka Cederberg finns massor av kunskap för den som vill veta mer om romerna i vårt land och utanför. Om kunskapen leder till förändring återstår att se. Vindarna tycks tyvärr blåsa åt annat håll.

Betänkandet, Irka Cederberg och deras romska och ickeromska sagesmän är eniga: antiziganismen växer oroväckande snabbt, i Sverige och Europa. Inte bara den – det råder uppvindar för allehanda rasistiska rörelser och krafter. Hos oss visar sig detta till och med i årets valresultat. Som om de gamla giftiga molnen av okunnighet och etnocentrism bara förflyktigats en smula efter Holocaust men snart förtätades på nytt och återvände. Till Balkan på 1990-talet och nu över hela Europa.

Romerna är en sten i den europeiska skon. Den skaver, irriterar, man avlägsnar den men snart är den där igen. Vad göra?

Italien visar ut romer utan vidare spisning. Även Sverige utvisar romer, mera diskret. Frankrike ger dem pengar för att försvinna ”frivilligt”. Där finns en särlagstiftning för rumäner – läs: romer – som kan avvisas på grunder som inte gäller för andra EU-medborgare. 8 000 av dem har skickats tillbaka bara i år. FN:s Kommitté mot rasdiskriminering (CERD) har protesterat, EU-kommissionen reagerade kritiskt: Frankrike måste hålla sig till gällande europeisk lagstiftning, även gällande generösa regler för EU-medborgare. En EU-resolution fördömer utvisningarna.

Vatikanen höjde rösten mot massutvisningarna: sådana strider mot europeiska grundvärden. ”Man kan inte generalisera och utvisa en hel grupp människor”, sade chefen för Påvliga rådet för människor på väg, ärkebiskop Agostino Marchetto. Brottsansvar åvilar enskilda, inte grupper, påminde han, och menade dessutom att åtskilliga franska kommuner inte följer reglerna att anvisa de vägfarande en plats att uppehålla sig på. Då uppstår illegala läger.

Också katolska kyrkan i Frankrike har hållit en välgörande hög profil i sin kritik av massutvisningarna. Robert Le Gall, ärkebiskop av Toulouse, jämförde dem i en predikan i Lourdes med Vichyregeringens judedeportationer under den nazityska ockupationen, vilket väckte premiärminister Fillons vrede. En präst i Lille har återsänt sin hedersutmärkelse i skam över utvisningarna. Biskop Claude Schockert, ansvarig för migrationsfrågor i franska biskopskonferensen, har tillsammans med sin ämbetsbroder i Vannes förebådat kraftfullt katolskt motstånd mot migrationsregler som är alltför hårda. Många kyrkliga röster har höjts.

Rigorösa åtgärder som diskriminerar befolkningsgrupper väcker protest, tack och lov. Nästa steg borde vara att energiskt, men med känslighet och delikatess, verka för att Europas romer får ta sin rättmätiga plats i samhälle – och kyrkor. För detta behövs ömsesidigt förtroende, kunskap, empati och vilja att ge utrymme även åt dem som inte är ”main stream”. Då mjuknar stenen i den europeiska skon.

Kaj Engelhart