All ny kunskap, all ny teknik förändrar på ett eller annat sätt våra livsvillkor. Men ny kunskap och därmed sammanhängande nya möjligheter påverkar också våra attityder och värderingar. Vi
hamnar, ofta utan att ha räknat med detta, i etiska konfliktsituationer där olika värden och värderingar står emot varandra.

Ingen annan generation har haft så stora möjligheter att styra över livet som vår. Vi kan – till en viss gräns – uppskjuta döende och död. Vi kan i hög grad planera när och om våra familjer borde växa. Vi är duktiga på att förhindra att liv uppstår. Men vi klarar inte alltid av att befrämja livet.

Inte förrän nu skulle man kunna tillägga. Årets Nobelpris i medicin har tilldelats Robert Edwards för en av 1900-talets mest genomgripande medicinska upptäckter, så kallad provrörsbefruktning, In Vitro Fertilization (IVF). Utan tvekan har metoden varit framgångsrik. Alltsedan det första ”provrörsbarnet”, Louise Joy Brown, föddes den 25 juli 1978 lär fyra miljoner barn ha fötts med IVF-metoden, därav över 40 000 i Sverige.

Det är inte svårt att föreställa sig den glädje som födseln av ett länge efterlängtat barn medför för föräldrarna. Som katoliker och medmänniskor kan vi inte annat än dela den glädjen.

Samtidigt rymmer metoden stora och svåra etiska problem och ju mera metoden utvecklas – och kopplas samman med andra metoder – desto tydligare blir problematiken. Hos oss i Sverige leder varje behandling med IVF till att befruktade ägg kasseras, sparas för eventuell senare behandling eller blir till material för forskning.

En IVF-behandling kan också kopplas till selektion. Innan ett befruktat ägg förs tillbaka in i kvinnan kan det granskas och genetiskt analyseras för att utröna om det finns risk för kromosomavvikelse eller någon (känd) sjukdom. Här öppnas möjligheter för att ”skräddarsy” ett barn. (Vid vissa svåra men sällsynta genetiska sjukdomar kan ett kommande syskon bli donator av exempelvis benmärg åt ett sjukt syskon.)

Årets Nobelpris aktualiserar alltså ett antal problem. Önskvärt vore att pålästa katoliker som känner tveksamhet inför utvecklingen – som är medvetna om att varje steg i en till synes vällovlig
riktning kan sluta med att man, oförutsett, går vilse – att de välkomnade till, och välkomnades till, en dialog med forskarsamhället i syfte att poängtera vikten av ett ansvarsfullt handlande.

Fotnot: För uppdatering i frågan se www.respektlivet.nu