Det var 16 minusgrader och träden stod somluftiga skyar av rimfrost när bilen susade ut på vår lilla välplogade vinterbyväg till ett evenemang i ortens Allianskyrka – och inte vilket evenemang som helst!

Jag trodde inte mina ögon när annonsen om frukostmötet med Göran Skytte dök upp i tidningen. Hur var det möjligt? Han som samlar lika stor publik som Lewi Petrus, John Hedlund och C G Hjelm en gång gjorde. Skulle han komma till Allianskyrkan med sina 240 församlingsmedlemmar i Ölmstad?

Men folk kom resande många mil för att höra honom. Långbord stod dukade som till en Nobelmiddag. Det sorlade förväntansfullt i kapprummet, där vi fick vänta länge för att komma fram till den magnifika frukostbuffén.

Stämningen var som inför Carolas konsert på Elmia. Vad väntade vi oss? Hans inledning var suverän och han fick allas våra hjärtan att klappa när han berättade att han genom sin mormorsmormor, som bott i Vitaryd i Aneby, hade släktanknytning till Ölmstad.

Och nu är jag själv här, sa han och log brett och varmt.

Så spelade han upp sitt eget livsdrama, med livliga gester och stora kliv mellan borden. Vad var det som fängslade oss i hans föreställning? Kanske just de djärva hoppen mellan stjärnhöjder och bråddjup. Det blev många skratt och en del tårar. Hur kan man låta bli att gripas, när den framgångsrike stjärnjournalisten smyger in i en kyrka och förtvivlat viskar: ”Gud, hjälp mig.”

Och plötsligt blir Skytte förkunnaren. Han tar fram en tummad bibel, slänger ut frågor till det bibelkunniga auditoriet, bläddrar och läser.

Uppmärksamheten är på högspänn. Vi får en kortkort predikan om fiskafänget på Genesarets sjö och naturligtvis knyter han an till fisket på Vättern för att till slut lyfta fram Jesu ord: ”Ro ut på djupt vatten.” Och vi förstår att Göran Skytte tagit Honom på orden. När han sedan beskriver Simon Petrus karaktär och Paulus omvändelse är det inte svårt att känna att här talar Skytte om sig själv. Han var en Saul som blev en Paulus.

Jag hade aldrig hört en sån predikan, sa han om prästen Bo Brander i vars kyrka på Laurentistiftelsen i Lund han hamnat. Han bandade predikningarna under ett par söndagar och sa sedan: ”Det här ska vi göra en bok av.”

”Det är en postilla, svarademan på förlaget, sånt läser inte folk i dag.”

Men nu har den sålt mer än 22 000 exemplar, och har kommit ut i pocket, kluckar Skytte belåtet.

Medan han viftar med sina böcker i ena handen och bibeln i den andra tillägger han hemlighetsfullt:

- Jag har blivit kolportör också, jag tar med mig böckerna när jag talar.

Och nu blir det kö vid bokbordet. Göran Skytte skriver oläsliga signaturer och böjer sin resliga gestalt vänligt över damerna.

Vi far hem under vintersolen, medan Skytte sätter sig i bilen och kör vidare till Bredaryd, Mantorp, Bjuv och andra småorter, där missionsförsamlingar, alliansmissionen, pingstkyrkan och en och annan svenskkyrklig församling – men ingen katolsk?! – väntar på honom.

Ingrid Ydén Sandgren