Det blev återseendets glädje för många när biskop William kom till kongressen. Han höll en föreläsning, somKm refererade i nr 6, och han ledde två seminarier. Alla samlingar med honom var rikt besökta och i sitt sätt att gestalta angelägna frågor var han ännu mer dynamisk än vad vi minns från hans tid som hjälpbiskop i Sverige. Nu använde han både mångåriga erfarenheter av sitt Europaarbete och situationen i sitt nygamla hemland för att se på katolikernas situation i Norden.

William Kenney är regionalbiskop i ärkestiftet Birmingham, med ansvar för distrikten Oxfordshire, Warwickshire och Coventry, sedan slutet av 2006. Det var då han lämnade Stockholms katolska stift efter 37 års intensiv verksamhet.

I Km:s avskedsintervju, i nr 11/06, sade han bland annat:

- Vi upplever en skrämmande aggressiv sekularisering i samhället i dag och därför är det viktigt att Katolska kyrkans hållning får en så stor genomslagskraft som möjligt.

Nu, när vi får ett kort samtal med honom mellan familjekongressens många pass, kan han ta upp samma tråd och konstatera att läget inte har ändrats. Och han berättar att atmosfären i England är ännu mer aggressiv än i Sverige.

- Fördelen för Kyrkan i England är att den är större. Katolikerna utgör 7-8 procent av befolkningen och kan därför agera kraftfullare. Det finns dessutom media där de kan uttrycka Kyrkans ståndpunkter bättre än vad katolikerna i Sverige kan.

Avslöjandena om sexuella övergrepp har varit avsevärda i England och utredningarna har också en mycket stor omfattning.

- Som enda organisation publicerar Katolska kyrkan varenda anklagelse som riktas mot den. Det märkliga är att antalet anklagelser är mycket högre än antalet fällningar. Men detta fenomen är inte intressant i media.

Trots att biskop William säger så vill han inte ett ögonblick försvara ens misstänka förövare.

- Ett enda fall är ett för mycket, naturligtvis. Övergrepp är horribla och vi lägger ner ett stort arbete på ”child protection”.

När vi ber honom berätta om sin tillvaro i övrigt blir det en hel del om hans fortsatta arbete i EU-kommissionen för katolskabiskopar COMECE, om internationellt hjälparbete och – naturligtvis – om förberedelserna inför påvebesöket i september med saligförklaring av kardinal John Henry Newman.

Han berättar också om det vardagsarbete som ligger på en biskop i ett stift med 90 000 katoliker och 100 präster: visitationer, konfirmationer, konferenser, själavårdssamtal, möten med människor av alla kategorier …

Även om han fortfarande saknar många vänner i Sverige säger han att han uppskattar att vara tillbaka i England.

- Bara att få tala sitt modersmål är värdefullt. Det jag säger får en annan tyngd.

Ett av de seminarier som han ledde under familjekongressen hölls på engelska för att tillmötesgå deltagare från länder som Finland och Island.

Families in migration hette seminariet och kom bland annat att handla om illegal immigration, eller, som biskop William sade, irreguljär invandring.

Som delaktig i arbetet med Europafrågor inom den engelska biskopskonferensens Department of International Affairs är biskop William insatt i dagens migrationsfrågor. Samtidigt som han påpekade vilken
omistlig betydelse legala invandrare har i England, inte minst i vård- och serviceyrken, nämnde han en negativ effekt av den fria rörligheten i Europa.

- En fattigdomens rörlighet har uppstått. Fattiga människor vandrar mellan länder som själva har fattigdom.

Han visade en ring på sitt kavajslag. Där står det att 2010 ska vara ett år för nolltolerans mot fattigdom.

Under vårt samtal visar han ringen igen och säger att han vill bära den synligt för att skapa uppmärksamhet kring problemet.

- Människor kommer fram och frågar vad ringen betyder och jag får förklara vilken katastrof fattigdomen är, alldeles inpå oss. Men fattigdomen kommer ju inte att utrotas i år, kanske aldrig?

- Nej, vi tvingas erkänna det, men vi måste bli mer medvetna om den och sträva mot nolltoleransen.

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse