Jag ska aldrig glömma första gången jag kom till Bourke och hälsade på systrarna. Vi gick till utkanten av Bourke. Där fanns ett stort reservat där alla aboriginerna bodde i små skjul som var byggda av plåt och gammal kartong och sådant.

Sedan gick jag in i ett sådant litet rum. Jag kallar det för ett hus men det är egentligen bara ett rum, och inne i rummet är allting. Så jag sade till mannen som bodde där: "Var snäll och låt mig bädda din säng, tvätta dina kläder och städa ditt rum." Och han sade hela tiden: "Jag klarar mig, jag klarar mig." Och jag sade till honom: "Men du kommer att klara dig bättre om du låter mig göra det." Så till slut lät han mig göra det.

Han godkände mig såpass att han sedan, efteråt, tog fram ett gammalt kuvert ur sin ficka, och sedan ett kuvert till, och ett kuvert till. Han började öppna det ena efter det andra, och längst in låg ett litet fotografi som föreställde hans far och han gav det till mig för att jag skulle titta på det. Jag tittade på fotografiet och jag tittade på honom och jag sade: "Du, du är så lik din far." Han blev så överlycklig för att jag kunde se att han liknade sin far på fotot.

Jag välsignade kortet och gav tillbaka det till honom, och återigen ett kuvert, andra kuvertet, tredje kuvertet, och så stoppades fotografiet tillbaka i fickan nära hans hjärta.

När jag hade städat i rummet hittade jag i ett av hörnen en stor lampa som var täckt av smuts och jag sade: "Tänder du inte den här lampan, en sådan vacker lampa. Tänder du den inte?" Han svarade: "För vem? Ingen har kommit till mig på många många månader. Vem ska jag tända den för?" Så jag sade: "Kan du inte tända den om systrarna kommer till dig?" Och han sade: "Jo."

Så systrarna började hälsa på hos honom i bara fem eller tio minuter om dagen, men de började tända den där lampan.

Efter ett tag började han själv tända den. Sakta, sakta, sakta slutade systrarna att gå och hälsa på honom. Men de brukade gå dit på morgonen och titta till honom. Sedan glömde jag bort det helt och hållet, och sedan skickade han en hälsning efter två år - "Berätta för moder Teresa, min vän, att ljuset hon tände i mitt liv fortfarande brinner."

Texten är, med tillstånd från Catholica förlag, hämtad ur boken Kom, var mitt ljus personliga brev och anteckningar. Redaktör: Brian Kolodiejchuk MC. Översättning: Maria Store.