Skönt att detta äntligen blir sjösatt! Kommentaren kom från Truls Bernhold, präst i Svenska kyrkan och pionjär inom ett speciell område: reträtt- och klosterliv för män med livstids- eller långtidsstraff.

Den 16 augusti stod han i Vadstena, i idyllisk grönska intill Mariagården. Där invigdes behandlingshemmet med en stor fest. Företrädare för olika samhällsområden och kristna samfund bjöds på mat och musik och kom själva med tal och presenter.

Truls Bernhold ligger bakom "Klostret i Kumla", där intagna erbjuds möjligheten att gå en 30 dagar lång reträtt, påbyggt med korta reträtter före och efter.

Det är endast de som har gått igenom ett helt sådant reträttprogram, eller en förlängd tolvstegsbehandling och minst två korta reträtter, som är berättigade till boende med klosterinriktning på Mariagården.

Där finns plats för åtta män och vid invigningen deltog de tre som redan har installerats. De kallas för "klosterbröder" eftersom de genom sina tidigare reträttvistelser i fängelset ingår i vänskapsgemenskapen "Sankt Petrus sällskap".

Mariagården är ett så kallat halvvägshus.

- Med det menas att man avslutar sin långa fängelsevistelse med ett boende under relativt öppna former, då man övar sig i att ta ansvar för ett liv i samhället. Det berättade en av behandlarna på Mariahemmet, Jan Christensen, för Km vid invigningen.

- Man har egen nyckel till sitt rum men de första veckorna får man vistas utanför gården bara tillsammans med personal. Då kan man till exempel gå på stan, göra inköp, lära sig att sköta sin ekonomi. Så småningom kan man gå ut ensam att göra egna ärenden.

Under tiden i halvvägshuset ska de intagna söka jobb eller gå i utbildning. När de blir frigivna ska de ha en egen bostad.

En tid i ett halvvägshus är en vanlig form av avslutning på en fängelsevistelse.

- Det som gör Mariagården unik är att den har en vardag som i ett kloster. Här har vi ett inrutat liv med mässor och tideböner.

I Jan Christensens arbetslag är flera kyrkor representerade. Han är den ende katoliken.

Men platsen har en katolsk förankring. Birgittasystrarna, som äger Mariagården, har sitt kloster ett stenkast därifrån. Och ett par mil söderut, i Omberg, finns Heliga Hjärtas kloster med Mariadöttrarna OSB, som tidigare bodde i Mariagården.

Systrar från båda klostren deltog i invigningsfesten då de bekantade sig med personalen från Linköpings stadsmission, huvudman för verksamheten, och med de tre "klosterbröderna" som har börjat leva i Mariagårdens klosterinriktning.

En av Birgittasystrarna, syster Monica, var full av entusiasm:

- Det här är ett underbart initiativ! Både vi och Mariadöttrarna brinner för det.

Vilken konkret kontakt systrarna kommer att ha med Mariagården får framtiden utvisa.

- Men vi stödjer redan bröderna i en andlig kontakt, genom bönen, och genom att visa hur vi lever vårt klosterliv.

Att just Vadstena valdes för ett behandlingshem med klosterinriktat liv var ingen slump, sade pater Henrik Roelvink OFM, som med sitt engagemang inom fängelsevården var självskriven som katolska kyrkans representant vid invigningen.

- Här finns en levande ekumenisk andlighet, i de olika församlingarna och på Pilgrimscentrum, och närhet till Vadstena folkhögskola som erbjuder utbildning.

En av hedersgästerna var generaldirektören i kriminalvårdsstyrelsen, Lars Nylén, som hade idel positiva omdömen om Mariagården.

- Hit kommer man för att utvecklas till en socialt medveten människa. De som är här behöver massor av stöd och vägledning för att justera sin inre kompass.

En annan hedersgäst var Henrik Ström som är frigiven efter sju år på Kumlaanstalten. Nu bor han och arbetar i Eslöv. För Km berättade han att 30-dagarsreträtten och allt andligt stöd i samband med den har räddat honom tillbaka till ett liv ute i samhället.

På invigningsfesten överlämnade Henrik en present till sina "klosterbröder".

- Det är viktigt att stötta varandra på väg ut, sade han.

Birgit Ahlberg-Hyse