För ditt smärtorika lidandes skull – förbarma dig över oss och över hela världen

Barmhärtighetens rosenkrans har spritt sig utöver hela världen. Också i vårt stift är det många som har lärt sig att älska den. Själv har jag tagit mig friheten och gjort en liten ändring - som man ser av rubriken - och vänder mig direkt till Jesus. Denna bön till Jesus kan man upprepa under dagens lopp. När vi läser om krig och terror, när vi själva och våra närmaste drabbas av sorg och problem, ja, det finns så mycket som väcker oss att förena oss med Kristi försoningsoffer på korset (jfr Rom 3:25). Vi lever hela vårt liv som döpta i ständig förening med honom. ”Den som är i Kristus är alltid en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus” (2 Kor 5:17-18). Som kristna är vi barmhärtighetens och försoningens heliga folk. Det är en sanning som vi mer och mer måste...
Read More

Kyskhetens martyrer

Elisabethsystrarna tillhör de ordensgemenskaper som har arbetat längst i vårt stift. Nyligen avslutades saligförklaringsprocessen för tio tyska Elisabethsystrar – Syster Paschalis och hennes följeslagare - som lidit martyrdöden i sin schlesiska hembygd, när de dödades av Röda Arméns soldater år 1945. De gav sitt liv när de försvarade sin egen jungfruliga integritet eller försökte försvara andra kvinnor och flickor, som riskerade att utsättas för de massvåldtäkter som dessa soldater gjorde sig skyldiga till. Ett hundratal Elisabethsystrar dödades vid denna tid, och nu har man kunnat belägga att i alla fall tio av dessa dog som kyskhetens martyrer. Det är ett tragiskt och ständigt återkommande faktum att krig går samman med sexuellt våld. I vår tid har det upprepat sig i krigen i Bosnien, Kongo - och just nu i det blodiga, men bortglömda inbördeskriget i Sydsudan. Det tycks tillhöra krigets förbannelse att kvinnor ständigt blir utsatta för denna förnedring. Just nu visas också filmen Agnus Dei på svenska biografer. Där skildras hur...
Read More

Förtalets terrorism

Vi lever i kränkningarnas gyllene tid. Näthatet frodas. Invektiven haglar. Hatmailen strömmar in. Sociala medier tycks snarare bli asociala, eftersom de så ofta används för att dra ner andra i smutsen. Vulgariseringen av språket firar ständigt nya triumfer. Svordomar och könsord används både av förskolebarn och societetsdamer. Politiker överöser varandra med nedsättande omdömen. Och vi kristna, är nog inte alltid så mycket bättre. Ofta är vi lika goda kålsupare. Odium theologicum – att hata sina teologiska motståndare – är en gammal frestelse som dyker upp i nya förklädnader till djävulens stora förtjusning. Påven Franciskus har i sin klarsynthet myntat uttrycket förtalets terrorism. I osedvanliga skarpa ordalag har han vänt sig mot hur man sprider falska och vinklade informationer som kan göra stor skada. I och för sig är det ingenting nytt. Både bland världens barn och Guds barn och barnbarn är det en uråldrig frestelse, som man ibland tycks sätta en ära i att falla för. I vår mediala och globala...
Read More

Att predika – och att ”bli predikad till”

En nackdel med att vara biskop är att man sällan får höra sina präster predika, eftersom man alltid själv förväntas göra det. Flera av våra präster är kända för sina inspirerande predikningar. Vad är det som gör att en predikan kan få våra hjärtan att brinna och hjälpa oss att öppna oss mer för Jesus? Några små ledtrådar – här får det räcka med fem - kan vara bra, både för predikanter och för dem som man predikar för. Det måste ju uppstå en relation mellan den som talar och dem som lyssnar – eller i alla fall försöker hålla sig vakna och uppmärksamma, vilket inte alltid är det lättaste. Dialog, ögonkontakt, kroppsspråk, någorlunda bekväma bänkar och en god portion viljeansträngning att förmedla Guds budskap resp. att ta till sig det som sägs, allt detta är viktigt. Och varför inte be om Andens hjälp för att kunna förmedla resp. att ta till sig Guds tilltal genom den predikan som...
Read More

Biskop Anders har ordet: Ett år av barmhärtighet – och sedan…

Den 13 november får vi avsluta Barmhärtighetens år i vår domkyrka, genom vars heliga port många pilgrimer har passerat. Det har kanske inte varit så attraktivt att vallfärda dit, eftersom hela fasaden är inpackad och håller på att renoveras. Förhoppningsvis har många ändå fått möjlighet att öppna sig mer för Guds barmhärtighet och förvandlas av den under detta heliga år. Vi kan alltid få mer av denna barmhärtighet för att leva i Jesu efterföljd. Därför måste detta år snarare bli en startpunkt för ett mer intensivt liv präglat av mötet med den barmhärtige Fadern än en avslutning. Ett sådant jubileumsår får inte gå spårlöst förbi. Det är menat att förstärka vår öppenhet för Gud och låta oss själva bli mer genomsyrade av hans nåd och kärlek. Vi är alla inbjudna att förbli kvar i Guds barmhärtighet och sprida den omkring oss ännu mer tack vare den inspiration vi har fått under detta år. I sista hand är det vårt sätt att förmedla...
Read More