Påve Franciskus första år

Påven Franciskus har snart varit påve i fyra år. Den 11 februari 2013 meddelade Benedictus XVI att han skulle avgå, och några veckor senare lämnade han Vatikanen. Stämningen var surrealistisk den dagen, då han lämnade Vatikanen med helikopter, och ingen visste vad som komma skulle. När påven Franciskus sedan blev vald var två saker tydliga från allra första början. För det första tänkte han inte prompt rätta sig efter hur tidigare påvar hade gjort, och för det andra var han, med sina då 76 år, övertygad om att han inte hade ett långt pontifikat framför sig. Men han hade klara tankar med vad han ville göra och man fick en känsla av att han hade lite bråttom. I Vatikanstaten, som bara är lite äldre än påven själv, såg han behov av reformer, och dessa tog han som dess 8:e statschef, och 266:e påve, genast itu med. Han tillsatte ett kardinalsråd, C9, med nio kardinaler som skulle ha översikt över reformarbetet, och rapportera...
Read More
Får man kritisera påven?

Får man kritisera påven?

  Hur talar vi om påven? Då det tillhör min vardag att notera vad man säger om påven, både utanför och i kyrkan, är det svårt att undgå att språket med vilket man kritiserar påven, blir mer och mer grovt, särskilt på sociala medier. Att påven, inte bara personen utan även ämbetet, väcker reaktioner är inget nytt. Men får man som katolik kritisera påven? Det är inte en dödssynd att kritisera påven. I alla tider har troende gjort det. Helgon som vår egen Birgitta har tillrättavisat påvar när de vacklar i sin kallelse. Katoliker är skyldiga påven kärlek och lydnad, men varken blind eller dum sådan. Påven är inte ofelbar, och konstruktiv kritik har hjälpt många påvar. Men om kritiken fylls med hat och avsky är det allvarligare. För även om vi inte tycker om påven är vi kallade att älska honom. Att tycka om handlar om våra känslor, att älska går bortom känslorna – att älska är att visa respekt, att...
Read More

Amoris Laetitia – påvens slutdokument efter familjesynoderna: Kyrkan ska omfamna de trasiga

Så kom äntligen påvens apostoliska uppmaning som avslutade det över två år långa arbetet om kyrkans pastoralvård till familjerna. Påven valde att kalla den Amoris Laetitia, och på drygt 250 sidor, uppdelade i nio kapitel, ger påven Kyrkan råd om hur man ska stödja familjerna i deras utmaningar och hjälpa de gifta att återupptäcka glädjen i Guds plan med den mänskliga kärleken i äktenskapet och familjen. Istället för att fokusera på familjekriser och en pastoralvård för misslyckanden, valde påve Franciskus att ge en omfattande bild av Kyrkans syn på familjen, och enligt honom är det kapitlen fyra och fem som är de viktigaste. Han beskriver skönheten i den äktenskapliga kärleken och uppmuntrar makarna, som så ofta i sin trosundervisning, till att vara vuxna, ansvarfulla och mogna och inte känslostyrda och egocentriska. Det femte kapitlet handlar om föräldraskap och påven beskriver det som ovärderligt med närvarande fäder och mödrar i barnens liv. Han skriver att lika mycket som barn behöver känna sig älskade...
Read More
Markis Lagergren och Birgittahuset i Rom

Markis Lagergren och Birgittahuset i Rom

Birgittasystrarnas hus på Piazza Farnese är en given plats för svenska pilgrimer i Rom. Både katoliker och icke-katoliker, som kommer enskilda och eller i grupp, blir varmt mottagna av de gråklädda systrarna med den Heliga Birgittas så speciella krona på slöjan. Men för hundra år sedan fanns varken Birgittasystrarna i Rom, eller huset som svenskt pilgrimsmål. Vid 1900-talets början, då Elisabeth Hesselblad anlände till staden var det allt annat än en självklarhet. Här stod en ung flicka, visserligen mycket målmedveten, men inte med den bästa av hälsa, nykonverterad, av enkelt ursprung, utan ekonomiska tillgångar i en främmande stad. Det ska vara ett helgon för att inte tappa modet. I detta skede av historien passar det att koppla in en landsman, markis Claes Lagergren, som mötte Elisabeth Hesselblad 1904 i Rom. Ett starkt möte som han beskriver i sina dagboksanteckningar: ”en ung kvinna på omkring 30 år med ett sällsamt intagande ansiktsuttryck och en blick som strålade av mildhet… Hon omtalade för mig...
Read More
Heliga stolen och Palestina – Kontroversiellt avtal nu officiellt

Heliga stolen och Palestina – Kontroversiellt avtal nu officiellt

  Många höjde på ögonbrynen när Heliga stolen i början av året tillkännagav att avtalet med Palestina nu hade trätt i kraft. Ska Katolska kyrkan verkligen ta ställning politiskt i en så känslig fråga? Israel opponerade sig genast, inte direkt mot påven utan snarare mot Palestina och sa att avtalet påverkar fredsprocessen. ”Palestinierna fortsätter på detta vis att agera unilateralt och detta underminerar möjligheterna till dialog”, läser man i ett uttalande från Israels utrikesministerium. Heliga stolen erkände redan i februari 2013 Palestina som stat men i och med det nu undertecknade avtalet har detta erkännande blivit officiellt. ”Ja, det är ett erkännande av att staten existerar”, bekräftade Vatikanens presstalesman pater Lombardi. Naturligtvis kan man inte ignorera den politiska aspekten i Heliga stolens steg, men i sina diplomatiska relationer med stater grundar Katolska kyrkan sitt agerande på ett djupare ansvar och åtagande. Kanske särskilt i detta fall, då det handlar om dels den region där Jesus föddes och levde, dels förhållandet till den palestinska katolska...
Read More
12