Konversionen på Berget: Berits väg till Katolska kyrkan

Berit Edman

Berit Edman

Berit Edman inlemmades i Svenska kyrkan påsken 1996. 20 år efteråt, under årets påsknatt, togs hon upp i Katolska kyrkan, i domkyrkan tillsammans med fem andra medlemmar i kommuniteten Den heliga treenigheten på Berget i Rättvik.

I höstas, när det blev känt att sex medlemmar i en ekumeniska kommuniteten på Berget, bland dem prästen Peder Bergquist, skulle konvertera till Katolska kyrkan, vändes det mediala ljuset mot den retreat- och meditationsplats som har tillhört Svenska kyrkan sedan S:t Davidsgården invigdes 1962. Många var upprörda över förändringen. Nu har det gått drygt ett halvår, uppståndelsen har lagt sig och kommunitetens sex konvertiter i har i lugn och ro förberett sig inför upptagningen.

En av dessa sex är Berit Edman som har bott på Berget i fem år och tillhört kommuniteten i fyra. Tidigare var hon bosatt i Västerås. När vi träffas, strax före upptagningen, talar vi om våren 1996 då hon och hennes syster och svåger gick i ett vuxenkatekumenat som anordnades av Svenska kyrkan i Västerås. På påsknatten det året inlemmandes de i Svenska kyrkan.

Berit och hennes sju syskon döptes som barn men fick ingen religiös fostran. Ändå hade Berit tidigt en känsla av att Gud hade något att säga henne. I vuxen ålder, och i intensiva samtal med sin syster Eva, växte längtan efter en kristen tro och en nyfikenhet på vad en kyrklig gemenskap kunde innebära. Evas make, Ib, var inte ens troende när de började tala om detta men han drogs med i deras iver att leta efter en kristen förankring.

Berit är en trygg person med båda fötterna på jorden. Sakligt berättar hon att hon och hennes syster hörde röster inom sig om att gå en väg. Men var skulle de börja?
– Vi besökte olika kyrkor för att se var vi kunde höra hemma och fastnade för en stadsdelskyrka i Svenska kyrkan, Gideonsbergskyrkan, där det fanns ett vuxenkatekumenat.

Tidigare, berättar Berit vidare, hade Gud för både henne och systern varit en Någon som fanns utanför dem.
– Så småningom började vi förstå att Gud fanns inuti oss. Jag hörde en röst som sa: ”Sätt dig i ett tyst rum”.

I Gideonsbergskyrkan fanns en meditationsverksamhet som blev allt viktigare för Berit. Hon fick åka till en kurs för pater Erwin Bischofberger S.J. på Berget och där lärde hon sig grunderna, utifrån hans bok Guds födelse i människan:
– …sitta rätt, andas rätt, låta tankarna gå förbi utan att fastna i dem…

Senare gick hon också en kurs för meditationsledare. Snart började hon och Eva åka till Berget regelbundet, minst fyra gånger per år, minns hon, och i S:t Sigfrids boklåda hittade de böcker som hjälpte dem att förstå kristen djupmeditation.

Systrarna hade stått varandra nära ända sedan barndomen och de kom varandra ännu närmare genom sin tro.
– Eva var sex år yngre än jag men i tro och tanke var vi som tvillingar.
Redan nu började de tala om konversion.

De första åren var fulla av glädje men också av sorg: Eva fick cancer och vann över den en gång men inte när den kom tillbaka. Hon dog 2005.
– Det var en obeskrivlig förlust! Ib och jag hade aldrig klarat hennes sjukdom och död om vi inte hade haft Gud.

Under några år efter Evas död hjälpte hon svågern som har ett rörelsehinder. Men hon blev allt starkare övertygad om att hon måste gå vidare i sitt liv. Och den självklara vägen för henne gick till Rättvik.

Berit har varit ensamstående länge och har två vuxna barn. I Västerås drev hon ett eget företag, Marinateljén, som främst sydde båtkapell. 2011 sålde hon firman och flyttade till Berget där hon gick in i den fasta medarbetarskaran. Året därpå blev hon upptagen i kommuniteten.

Både Berit och Eva hade upplevt att de inte var riktigt hemma i den lutherska kyrkan.
– På Berget hade vi fått all katolsk fostran: atmosfären, mystiken, de ignatianska reträtterna, de katolska meditationsledarna, särskilt broder Wilfrid Stinissen OCD, hans böcker, hans retreater och samtal. När jag gick vidare visste jag att Eva var med mig.

Berits längtan efter att få upptas i Katolska djupnade allt mer och det visade sig att flera av medlemmarna i kommuniteten hade samma längtan.
– Våren 2014 åkte vi till Troskongregationen i Rom i sällskap med biskop Anders och Fredrik Emanuelson för att undersöka möjligheterna att konvertera. Och när jag stod på Petersplatsen bara visste jag: Ja, så ska det bli!

 

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse

 

Fotnot
Den ekumeniska kommuniteten Den heliga treenigheten på Berget i Rättvik har för närvarande tio medlemmar. Åtta av dessa är nu katoliker medan två är kvar i Svenska kyrkan. Kommuniteten ansvarar för verksamheten på Berget där S:t Davidsgården och Meditationsgården ingår.

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: