Katoliker tycker till om påvens besök

Bön

 

Inför påvens besök har vi tagit pulsen på det katolska Sverige. Många är lyckliga över att den Helige Fadern besöker vårt land – andra är kluvna och ser besöket som ett jippo, långt ifrån verklig ekumenik. Här berättar tolv katoliker från olika delar av Sverige om hur de ser på påve Franciskus besök.

  • Sr Amada och Sr Karla, ordenssystrar Marias lamm:
    Vi har svårt att förstå detta ekumeniska möte i Lund. Enligt vad vi förstår så kan sann enighet, förening och kommunion bara komma från att bekänna Kristus och Hans Kyrka: en, helig, Katolsk och apostolisk. Det som förenar den protestantiska kyrkan med den Katolska är vad protestanterna har bibehållit från den Katolska läran och traditionen. Dessutom är vi helt skilda när det gäller Kyrkans morallära. Vi behöver inte åka till Lund för att påminna oss om reformationen, den finns och känns och syns överallt! Men sedan nyheterna kom ut om påvens ankomst har vi var dag bett särskilda böner för att det ska bära riklig frukt, enligt Guds vilja. Påven och den Katolska Kyrkan ber vi alltid för.
  •  

  • Catarina Andersson, telefonist och receptionist:
    Det sätter fokus på kyrkan och vi syns. Det blir en vitamininjektion. Det är många som är besvikna på Svenska kyrkan och frikyrkorna och som är välkomna hem efter undervisning, mässa och samtal!
  •  

  • Annika Skenberg, journalist:
    Jag är kluven till detta. Givetvis är det en gigantisk sak att en påve besöker Sverige – senast var ju 1989 – och jag gläder mig åt att komma till mässan på Swedbank Stadion. Men tyvärr har allt trassel och alla märkligheter förtagit mycket av min glädje. Och jag ställer mig mycket tveksam till hur den av så många varmt omtalade ekumeniken ska te sig efter detta.
  •  

  • Ulf Ansgar Silfverling, redaktör:
    Jag ser det som en möjlighet att få utrymme att berätta vad Katolska kyrkan egentligen är. Här finns enhet i både logik och mystik. Vårt folk blev berövat sin tro, som de så innerligt omfamnade under medeltiden, inte genom den teologiska reformen utan för att makten utnyttjade den för att begränsa friheten – ända in på slutet av 1900-talet. Om detta finns inte ett ord i den s k gemensamma historieskrivningen. Må alla kristna i vårt land se att Katolska kyrkan är den kyrka som Herren gav oss och se med ödmjukhet på alla hennes brister och förstå att påveämbetet främst är ett levande tecken på Kristi löfte att inte överge kyrkan.
  •  

  • Lisa Wetterberg, lärare:
    Det är historiskt! Vi kan tyvärr inte vara med på plats men äldsta dottern reser till Lund och Malmö som familjerepresentant. Jag hoppas att det blir lite mer fokus på oss katoliker i Sverige också, att vi FINNS och är en del både av Sverige och den världsvida Kyrkan med stort K.
  •  

  • Tuve Löfström, lektor i datavetenskap:
    Först tänkte jag svara att det inte betyder något alls för mig, men sedan insåg jag att jag visst känner mig berörd – men att hans besök egentligen väcker mest irritation och olust hos mig. Förmodligen är det den kontext som besöket sker i som stör mig mest. Just detta jippo känns väldigt långt ifrån någon genuin ekumenik. Så svaret är väl kanske att besöket nog helst hade kvittat, vad mig anbelangar.
  •  

  • Teija Heljeberg, kyrkvaktmästare:
    Det är stort att påven kommer hit men jag önskar att han kom för vår skull. Han kommer på grund av reformationsminnet och den ekumeniska dialogen. Ekumeniken är viktig men jag skulle ha glatt mig mer över besöket om han kom för att stärka och uppmuntra oss katoliker istället.
  •  

  • Febe Lann, teolog:
    Jag är glad! Sverige är ett litet land, sekuraliserat och postprotestantiskt. Jag vill gärna tro att min Petrus kommer också för oss svenska katoliker, inte bara av ekumeniska skäl.
  •  

  • Mikael Karlendal, teolog, bloggare och skribent:
    Att påven kommer till Sverige betyder självklart mycket för mig. Han är ju ledare för alla kristna över hela världen i viss mening. Alla erkänner ju inte Petrusämbetet på det sättet men ur en historisk och katolsk mening, både när det gäller kyrkosynen och ämbetssynen, så är han ju faktiskt det. Om den katolska läran är sann, så är påven egentligen ledare för hela kyrkan och för alla kristna – fast alla erkänner det inte. Detsamma gäller ju om man ser på det ur en sekulär massmedial mening. Därför är det naturligtvis en historisk händelse när ett litet land som Sverige, där Katolska kyrkan inte är majoritetskyrka, får besök av påven. För mig personligen är det också en speciell händelse, då jag nyligen blivit upptagen som medlem i Katolska kyrkan. Det blir också spännande att se vad det får för återverkningar i övrigt för den svenska kristenheten i stort, samt för framtida ekumeniska samtal mellan katoliker och protestanter.
  •  

  • Karin Arovelius, receptionist:
    Givetvis spännande, inte var dag vår påve besöker oss. Han är en betydande och tungt vägande röst i världen. Hoppas av hela mitt hjärta att det blir ett lyckat besök, trots det mindre lyckade valet av arena för mässan. Kommer att delta hemifrån, har ingen möjlighet att närvara på plats.
  •  

  • Mariana Mattsson, trädgårdsmästare och författare:
    Påvens besök är förstås ett synligt tecken på att vi katoliker i Sverige är en del av den katolska världsvida kyrkan. Fast det upplever vi nog ändå i våra katolska församlingar i Sverige, där vi kommer från så många olika länder och förenas i samma tro. Men jag åker inte till Malmö, det är lika avsides för mig som Rom. Nästa gång tycker jag att han ska komma till Lappland och Sápmi. Jag är säker på att påve Franciskus skulle ha en hel del kritiskt att säga om det kolonialistiska synsättet på lappmarken och hur den orörda vildmarken med sina ännu rena vattendrag måste skyddas mot exploatering och miljöförstörelse. Jag önskar att det fanns några samiska katoliker på plats som fick chans att träffa honom och uppmärksamma honom på detta, för miljöhotet är kännbart för alla oss som bor i Lappland.

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: