Därför är katolikernas oro befogad

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo, chefredaktör

 
Påve Franciskus Sverigebesök går inte spårlöst förbi. Alla medier med självaktning bevakar det historiska besöket. Men det massmediala intresset visar också hur lite svenska journalister generellt känner till om påve Franciskus. Påve Franciskus beskrivs ofta som den påve som ska förändra Katolska kyrkan i grunden. Riktigt vad denna grund består av berörs sällan, men bara det faktum att förändring ständigt framställs som nödvändig visar att det finns en utbredd misstro mot katolska värderingar. Påve Franciskus anses som en bra påve – därför att han förmodas vara ”okatolsk”.

En av anledningarna till att Franciskus så ofta blir betraktad som en annorlunda påve, framför allt i Sverige, är att han i många frågor intar en position som påminner om den svenska, bland annat när det gäller synen på fattigdom och utsatthet. Det har fått många svenska journalister att tro att han delar den svenska sekulära synen även i andra frågor, som abort och äktenskapet. Enligt det gängse svenska synsättet hänger solidaritet med fattiga och utsatta nära samman med en liberal syn på sex, äktenskap och abort varför de, som nickar gillande åt påvens starka engagemang i flyktingfrågan och klimatfrågan, också vill kunna gilla även hans syn på moralfrågorna. Då bortser de gärna från påvens starka engagemang för de katolska värderingarna i moralfrågan.

Detta resulterar ofta i att han citeras på ett felaktigt sätt och att han dessutom utnyttjas för att betona hur konservativa ”vanliga” katoliker är. Det händer inte alltför sällan att människor utanför kyrkan – med en högst liberal inställning till moral- och etikfrågorna – hänvisar till påven som en förebild som just katoliker borde lyssna extra noga på eftersom de förstått mindre av hans budskap än andra. Nyligen publicerades en intervju med påven där han förklarade att han från början inte tänkt fira mässa i Sverige eftersom det är omöjligt att vara både katolik och sekteristisk. Det fick många svenska katoliker att reagera med förfäran och sorg då de uppfattade det som att deras Helige Fader betecknade deras önskemål om katolsk mässa som ett orimligt och anti-ekumeniskt krav.

För den som lever i ett samhälle där den katolska tron är accepterad i samhällets alla delar kan den reaktionen säkert vara svår att förstå. Men för svenska katoliker ser det annorlunda ut. I Sverige – där vi inte ens har lagstadgad samvetsfrihet inom vården – anses se katolska värderingarna inte bara som konservativa utan direkt reaktionära, ibland till och med människofientliga. Ekot av en (då högt uppsatt) politikers ord då hon jämförde kristna abortmotståndare med IS-terrorister i en stor kvällstidning har ännu inte helt slutat ljuda.

Svenska katolikers oro är alltså förståelig och dessutom fullt realistisk. Påvens ord skulle så lätt kunna omvandlas till antikatolsk propaganda även i vår ekumeniska tid; till och med er egen kyrkoledare tycker att ni är anti-ekumeniska och sekteristiska, ni katoliker här i Sverige… I ljuset av detta är det rimligt att ställa sig frågan hur mycket påve Franciskus egentligen känner till om Sverige. Vet han hur sekulariserat det är? Nej, svarade Lotta Smeds, chef på den skandinaviska avdelningen av Vatikanradion, när hon fick frågan av en journalist på Sveriges radio.
– Jag tror inte han är medveten om vilket land han kommer till och om hur sekulariserat Sverige är, sa hon.

Det är därför inte så konstigt att påven inte vet hur utsatt den katolska minoriteten fortfarande kan vara i Sverige, det ekumeniska och öppna klimatet till trots. Katoliker åtnjuter förvisso samma religionsfrihet som alla andra. Men när det gäller moralfrågorna måste katoliker vara ytterst försiktiga – och tysta – om de inte vill bli förlöjligade, och utsättas för smutskastning och hat. Just de moralfrågor där påve Franciskus har samma uppfattning som andra katoliker – men där svenska medieröster så ofta intalar sig att han vill fjärma sig ifrån.

Det innebär inte att påven kommer att stänga ute det svenska samhället när han kommer hit – tvärtom. Franciskus vill möta människor, och detta alldeles oavsett vilken trostillhörighet de har. Därför är också de historiska ekumeniska eventen i Lund och Malmö, liksom den katolska mässan, helt i enlighet med påvens önskan och strävan: kärlek, barmhärtighet och kristen enhet. Låt oss hoppas att påvens budskap också får genomslag i det svenska samhället så att vi kan börja tala om de etiska frågorna på ett nytt och öppnare sätt.

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: