The Book of Kells

The book of Kells

 

För mer än tusen år sedan, då the Book of Kells skrevs, hade Irland en befolkning på mindre än en halv miljon människor. Den irländska kyrkan var i stor utsträckning uppbyggd kring klosterväsendet. Munkarna levde i gemenskaper där de ägnade sig åt att studera Guds Ord, fastor och manuellt arbete. Budskapet om Kristi liv spreds huvudsakligen genom evangelieböcker, och de skribenter och konstnärer som producerade dessa hade en hedrad plats i det irländska samhället.

The Book of Kells är en sådan evangeliebok. Det är en överdådigt illustrerad avskrift, på latin, av de fyra evangelierna. The Book of Kells producerades troligen tidigt på 800-talet av munkarna i klostret på ön Iona. Den skrevs kanske delvis på Iona och delvis i Kells, i grevskapet Meath, dit de flyttade efter 806 e. Kr, då Iona attackerades av vikingar i en räd där sextioåtta av munkarna dödades. The Book of Kells förvaras nu på Trinity College i Dublin, dit den överlämnades av Henry Jones, efter att denne blivit biskop av Meath år 1661.

Namnen på munkarna som skrev och illustrerade the Book of Kells är okända. Men eftersom det är så mycket variation både vad gäller handstil och dekorationer är det tydligt att flera konstnärer arbetade på den. Att skriva var ett hårt arbete. En irländsk munk har lämnat oss några verser där han berättar för oss hur han kände det när han satt vid sitt skrivbord till sent på natten. Hans arbete var tröttande. Han måste koncentrera sig. Varje bokstav måste vara välformad och lätt att läsa. Han fick aldrig slarva. Andra skribenter tyckte att det var spännande. En skribent tyckte att det var som att bege sig ut på en resa. Hans penna reste över pergamentet då han skrev.

Det är 680 sidor i the Book of Kells, dvs. 340 kalvskinnsblad, vanligen skrivna och dekorerade på båda sidor. Skribenten skrev med en penna gjord av vassrör eller en gåsfjäder. Bläck gjordes av växtsafter, löv och rötter. Färgerna är klara, starka och mycket vackra. Trots att kemister har studerat färgerna kan ingen idag säga exakt hur de tillverkades. En del människor har försökt att kopiera dessa färger, men det har inte varit möjligt att imitera och reproducera känslan och tonen och ”looken” i denna 1200 år gamla bok.

The Book of Kells associeras med St. Colum Cille (Columba) (ca 521-597 e.Kr) som grundade klostret på Iona. Columba hade en varm personlighet, och han kallade alla munkarna i sitt kloster för sin ”familj”. Han älskade också djur. Fastän Columba dog tvåhundra år innan the Book of Kells skrevs påminner bilderna i boken om Columbas kärlek till fåglar, hästar, hundar, katter och andra djur. Skribenterna älskade att införliva alla möjliga små bilder när de skrev. Katter och hundar jagar varandra över pergamentet. Fiskar omger vissa ord. Vackra fåglar flyger ner och landar på andra ord. Ibland används djur istället för parentes-tecken.

Ärkebiskop George Otto Simms skriver: ”I the Book of Kells finns det inga roliga yttranden, men det finns några mycket roliga små bilder. Vi kan vara övertygade om att munkarna hade humor. De var, naturligtvis, mycket allvarliga när de hade att göra med Bibelns ord, men de skämtade gärna om sina egna liv och om sina sällskaps-djur. Livet var för dem ett liv givet åt Gud, och de livliga djur som de placerade i sina bilder visar oss att de fann stor glädje i Guds skapelser stora och små.

Mot slutet finner vi att vi har blivit vänner med dessa skribenter och skapare av fascinerande mönster och tusentals bilder. De har låtit oss ta del av deras hårda arbete, men också i det lyckliga liv de tillbringade i de små cellerna för Gud och Colmcille. De små ögonen på de tumlande hundarna och lekfulla katterna tindrar fortfarande, då vi tittar igenom sidorna i the Book of Kells.”

 

Susanne Södergren

 

Källor:
Simms, George Otto. Exploring the Book of Kells. Dublin: The O´Brien Press Ltd, 2007.
”The Book of Kells – Turning Darkness into Light”. Informationsbroschyr från Trinity College Library, Dublin.

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: