Vittskövlegruppen, en kyrkodekoreringsverkstad i östra Skåne under senmedeltiden

Kvisslinge kyrka - Sankta Dorotea

Kvisslinge kyrka – Sankta Dorotea

 

I Skåne ligger kyrkorna från den katolska tiden tätt. De utgör ett rikt arv, inte minst kalkmålningarna som pryder många valv och väggar. På medeltiden förmedlades tron i bilder. Det globala mötte det lokala genom målningar, fulla av berättelser och symbolik. Mycket sällan känner vi till namnen på kyrkomålarna. Vi kan anta att det var fråga om en specialiserad yrkesgrupp där varje mästare hade sin skola, sin kringresande verkstad.

Den som åker runt i östra Skåne och ser på medeltida kalkmålningar, kommer förr eller senare att lägga märke till säregna figurer med ovanligt runda ansikten, potatisnäsor och halvslutna ögon. De är inte att ta miste på, detta är Vittskövlegruppens måleri. Till Vittskövlegruppen kopplas 1400-talsmålningar i 19 kyrkor, de flesta i nordöstra Skåne. Konsthistorikerna ansåg länge att målningarna i Vittskövle kyrka var gruppens mest högtstående, därav namnet.

Forskningen om Vittskövlegruppen har varit sparsam de senaste decennierna. Desto mer aktivitet rådde på 1940- och 50-talen då flera forskare förde fram teorier och resonemang om gruppens härkomst och arbetsordning. Inte minst debatterades Vittskövlemästarens identitet och hans eventuella koppling till Vadstena och Birgittinorden.

 

Ravlunda kyrka

Ravlunda kyrka

En av Vittskövlegruppens kyrkor är Ysane i Blekinge. Där knackades 1938 fram ett märkligt textband längs triumfbågen, på västra sidan mot långhuset, med texten Anno : domini : millesimo : quadringentesimo : IX : in : die : assumptionis : sanctae : Mariae : virginis : haec : pictura : completa : fuit : per : manus : Nicholai : Haquini : orate : pro : ipso. I svensk översättning: ”Året efter Herren Kristus 1459 på den heliga jungfru Marias himmelsfärdsdag blev dessa målningar fullbordade av (Nicolai Haquini) Nils Håkanssons hand. Bed för honom.”

Upptäckten väckte stort intresse och gav upphov till en teori om det kunde vara samma Nils Håkansson som signerat en kyrkomålning i Skalunda kyrka i Västergötland. Tyvärr går det inte att jämföra målningarnas utseende. Skalundamålningarna är nämligen borta sedan länge och är kända endast tack vare riksantikvarie Johan Hadorphs reseberättelser från 1669 och 1671. Han skriver “Skalende är en välbygd steenkyrkia, hvälfd, uthan steentorn, sielfva bolen väl huggen sten, och mäkta slätt upmurat. Sångahuset och vapnhuset hade man tillbygt af gråsten, medh gammal målning innan i hvalfuet och denna inscription i hvalfvet öfver altaret; Hoc opus completum fuit anno d:ni MCDLXVI per manus Nicolai Haquini pictoris de Vastensis”.

Målningarna i Skalunda kyrka ska alltså enligt Hadorphs avskrift ha varit daterade 1466 och målaren skriver sig till Vadstena. Ysanemålningarna är daterade 1459. Tidsmässigt skulle det kunna stämma, att det rör sig om en och samma målare.

 

Ravlunda kyrka - Interiör

Ravlunda kyrka – Interiör

Medeltidsforskaren Carl af Ugglas var den förste som på 1940-talet föreslog att de båda Nils Håkansson i Ysane respektive Skalunda var identiska. Han förde dessutom ett spännande resonemang om en koppling till Vadstena kloster via en birgittinsk lekmannabroder vid namn Magnus Haquunsson, som trädde in 1442 och arbetade med färgberedning och målning. Yrken gick i arv i familjer och af Ugglas menade att Nils Håkansson kan ha varit en bror till Magnus.

Tesen kan tyckas halsbrytande, men faktum är att en målare vid namn Nils nämns i Vadstenadiariet den 28 maj 1498: Sankta Birgittas skrinläggnings dag, vigdes tvenne jungfrur, nämligen Birgitta, dotter till Petrus, borgare i Vadstena, och Dorotea, Nikolaus målarens dotter. Om Nils Håkanssons bana som målare började tidigt i livet kan han mycket väl ha haft en dotter som 1498 var vuxen nog att vigas till nunna.

 

Rabelövs kyrka

Rabelövs kyrka

Vittskövlegruppens kyrkor är koncentrerade till nordöstra Skåne. Kyrkan i Torna Hällestad utanför Lund bryter mönstret med sitt avstånd till de övriga. Det förklarar Carl af Ugglas med att klostret i Börringe under en tid runt 1457 var birgittinskt. Klostret ligger cirka två mil från Torna Hällestad och af Ugglas menade att en birgittinsk kultur kan ha präglat denna ”cell” i Skåne.

Hur det förhåller sig med Vittskövlegruppens koppling till Vadstenaklostret får vi kanske aldrig full klarhet i. För att se ett mönster i gruppens produktion och försöka komma närmare personerna som höll i verktygen, krävs en gedigen kartläggning av storgårdars ägarförhållanden, släktskap och klosterkontakter under 1400-talets senare del. Frågan är om Vittskövlekyrkornas gemensamma nämnare finns i skånska stormannasläkter eller i de birgittinska kretsarna, eller i båda? Det är också värt att notera, att trots att Skåne tillhörde Danmark vid den tid då Vittskövlegruppen utförde sina verk i Skåne och Blekinge, så finns i nuvarande Danmark inga kända kalkmålningar som är utförda av den svenska, birgittinskt influerade Vittskövlegruppen.

 

Djurröds kyrka - Helige Olav

Djurröds kyrka – Helige Olav

I väntan på forskningsresultat får vi studera och njuta av Vittskövlegruppens kalkmålningar. För att nämna några: I Araslövs kyrka utanför Kristianstad finns födelsescenen skildrad närmast exakt som i Heliga Birgittas uppenbarelser, med Maria knäböjande vid krubban medan Josef väntar utanför stallet. Faktiskt finns också en bild föreställande Heliga Birgitta själv, nämligen i Tosterups kyrka på Österlen. Där ståtar Birgitta nederst på korbågens norra sida.

På 1900-talet frilades många kyrkor invändigt från de vita putslager, som dolt de medeltida kalkmålningarna de senaste seklerna. Listan över Vittskövlegruppens verk har därför ökat stadigt. Det står idag klart att Vittskövlegruppen inte är enhetlig utan består av flera verkstäder, kanske med en gemensam läromästare. Kanske finns det fler målningar, ännu dolda under puts, som väntar på att en dag upptäckas och ge ytterligare underlag för forskningen om Vittskövlegruppen.

 

Ingela Frid

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: