Goda initiativ: Viljan att hjälpa andra

Hälso- och sjukvårdsgruppen har på olika sätt presenterats i församlingen.

en hjärtesak att hjälpa de gamla, sjuka och ensamma. Fr v Eva Christoffersson, Anette Mols och Louise Swierz.

 

Att hjälpa gamla, sjuka och ensamma församlingsmedlemmar att komma till doktor eller tandläkare. Eller att få kontakt med kommunens hemtjänst. Det är en hjärtesak för en sjukvårdsutbildad kvinnlig trio som bildat en hälso- och sjukvårdsgrupp i Vår Frälsares församling i Malmö.

Inte ens för den som är relativt frisk och stark är det alltid så lätt att stånga sig fram och komma rätt i sjukvården. Ännu värre är det förstås för den som är lite äldre, som kanske inte är så bra på att tala för sig och som saknar anhöriga eller har dem på långt avstånd.
− Av egen erfarenhet vet jag hur man faktiskt måste slåss för att få den vård och omsorg man har rätt till när man blir sjuk, säger Anette Mols, sjuksköterska på Skånes universitetssjukhus, Sus, i Malmö.

Tillsammans med Eva Christoffersson, undersköterska, och sjuksköterskan Louise Swierz, tog hon därför initiativet till den hälso- och sjukvårdsgrupp som föddes förra året.

Anette Mols som har varit sjuksköterska i 30 år har gedigen erfarenhet av arbete inom såväl kommun som landsting vilket också har gett henne ett brett kontaktnät. Ändå var det först i samband med hennes mors svåra sjukdom som hon på allvar fick upp ögonen för hur utsatt en person som drabbas av sjukdom kan bli.
− Jag fick verkligen kämpa för mammas rätt i vården, säger hon.

Men nu är det inte alla som har en sådan förespråkare vid sin sida, och frågan Anette Mols ställde sig var hur den som varken har ork eller kunskap gör i en sådan situation. Ur den erfarenheten föddes idén till hjälpgruppen, även om dess rötter går lite längre tillbaka i tiden.
− När församlingen köpte in en hjärtstartare var vi några som engagerade oss i detta och så föddes tanken att vi skulle göra något mer.

Eva Christoffersson, som har arbetat nästan 40 år i vården med allt från palliativ vård till ortopedisk rehabilitering, primärvård och psykiatri berättar att man startade en etikcirkel med namnet ”Etiska problem i sjukvården ur katolsk synvinkel”.
− Jag känner att hälso- och sjukvårdslagen inte sällan kolliderar med vår katolska värdegrund, och när den medicinsk-etiska gruppen av olika skäl dog ut, tyckte vi att vi borde arbeta lite mer praktiskt och handfast, tillägger Anette Mols.

Därmed blev hälso- och sjukvårdsgruppen ett faktum och verksamheten har på olika sätt presenterats i församlingen. För att inga oklarheter ska råda, eller falska förhoppningar uppstå om gruppens verksamhet, författades ett styrdokument som i några punkter tydligt informerar om den hjälp som kan ges.

Där heter det bland annat att gruppen ska ge råd eller vara ett stöd i sjukvårdsfrågor antingen via telefon eller genom att någon i gruppen helt enkelt följer med patienten till doktor eller tandläkare. Och den personliga närvaron av en sjukvårdskunnig, men ändå inte närstående, person har flera fördelar.
− Att ta in vad läkaren säger kan många gånger vara svårt för patienten som kanske inte förstår eller inte heller vill eller kan ställa frågor, säger Anette Mols.

I sådana lägen är det stor hjälp att det i bakgrunden finns en person som inte bara har kunskaper men som också är objektiv. Just detta, att gruppmedlemmarna bara ska finnas i kulisserna och endast rycka in vid behov, är en viktig aspekt. Det handlar nämligen om respekt för den personliga integriteten.

Fundamentalt är att stödpersonen inte ”tar över” och ”omyndigförklarar” utan att den hjälpsökande själv ska kunna ta initiativ till och klara vissa saker utan hjälp. Likaså är det självklart att sekretessen är lika absolut som i sjukvården.

Men nu är det inte alltid så att sjukdomen tarvar sjukhus- eller läkarbesök. När influensan slår till kan det vara svårt för den som är ensam att ens ta sig ur sängen för att handla mat eller febernedsättande, men då finns räddningen i form av sjukvårdsgruppen. Dessutom hjälper gruppen till i kontakter med kommunen i frågor som kan gälla till exempel färdtjänst, hemtjänst, larm i hemmet eller rollatorer.

I en stad som Malmö, som är uppdelad i olika stadsdelar, kan det vara nog så svårt att hitta rätt. Den erfarenhet gruppen har gjort är att den hjälp som erbjuds ofta är beroende av en enskild handläggares godtycke. Då gäller det att ha någon vid sin sida som har ork att ta striden för den enskildes rätt.

Att det finns ett stort − och växande − behov för den karitativa hjälp som gruppen erbjuder har redan visat sig och på sikt måste också fler sjukvårdsutbildade engageras. Viss läkarbackup finns redan och gruppen hoppas också att församlingens präster i framtiden ska kunna involveras mer.

Louise Swierz är gruppens yngsta medlem, som ända sedan hon var liten kände ett kall att arbeta inom vården. Hon läste till undersköterska inom akutsjukvård samt barn- och ungdomssjukvård på gymnasiet och sedan hon blev sedan färdig sjuksköterska 2011 har hon arbetat på olika avdelningar. Hon är glad och tacksam över att kunna vara del i gruppen och frågan vad det är som driver henne sammanfattar hon så här:
− Det är Guds kärlek och barmhärtighet som finns i mitt hjärta plus viljan att hjälpa andra. Dessutom får jag en chans att växa − både personligt och som medmänniska.

 

Text: Annica Skenberg
Foto: Diana Kukavica

 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: