Förortens grupp 8 – efterlängtat om feminism

Vissa böcker längtar man efter. Förortens grupp 8 är en sådan bok. Kända feminister som Nyamko Sabuni, Sara Mohammad, Hanna Gadban, Zeliha Dagli, Gulan Avci, Soheila Fors, Amineh Kakabaveh, Mariam Afrasiabpour representerar olika former av feminism, de representerar olika politiska lösningar från höger till vänster (utom SD, förstås) och de har olika plattformar som de arbetar ifrån, från politiska partier till etablerade organisationer inom civilsamhället.

Det är en heterogen samling analyser av samtiden vi möter som dock har några saker gemensamt. Det primära är förstås kritiken mot myndighetssverige och den politiska eliten och deras icke-representativa urval av vilka röster och grupper som de valt att lyssnat på.

Föga förvånande är det framförallt män, men även kvinnor, från religiösa och politiska etniska grupper som inte delar den västerländska synen på jämställdhet mellan könen och demokrati som fått tillträde till den högsta politiska makten, massmedialt utrymme och inflytande i myndigheter.

Men kritiken riktas också postkoloniala teoretiker och aktivister som förespråkar att rasism är ett mer grundläggande och viktigare samhällsproblem än förtrycket av kvinnor. Därmed inte sagt att varken författarna eller jag tar rasism och olika former av fobier på största allvar – det gör vi.

Inte sällan har postkoloniala teoretiker bemött förortens feminister (och andra) med att det är rasism att tala om misogyni inom olika etniska minoriteter och religiösa grupper, som om patriarkala normer och handlingar endast finns inom västerländsk majoritetskultur.

Att kvinnors rätt till demokrati, frihet och rättigheter är en tuff kamp vet vi från tidigare forskning. Här är ett mycket läsvärt bidrag om hur kvinnor tar sig rätten att tala om förtryck i vår egen samtid. Jag kan bara buga och tacka för analyserna och säga: läs den!

Redaktör: Helene Bergman
Titel: Förortens grupp 8 – 2000-talets kvinnokamp, 189s
Förlag: Beijbom Books
Utgivning: 2017

Madeleine Sultán Sjöqvist