Moder Maria – vem är hon?

I tvåtusen år har konstnärer, författare, poeter och teologer gett uttryck för sin bild av Maria. Oftast har hon framställts som om hon levde i deras egen tid. Hon har varit klädd i bysantinska slöjor, i renässanskläder, i enkla nutidskläder. Öjamadonnan, en stram medeltida skulptur, har fått blont hår.

På Peterskyrkans skulptur, som påven ofta ber framför, har hon mörkt långt flygande hår. Små till synes naiva nutida träskulpturer visar en leende liten flicka. I vissa länder ser hon ut som en glamorös docka med spetsklänning och lampor runt huvudet.

Ofta visar bilderna en allvarlig, stilla, inåtvänd Maria som hos Fra Angelico. Ibland avbildas hon som en drottning. I avbildningar från Uppenbarelseboken är hon kvinnan ”klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud”(Upp 12:1). Ofta föreställer bilderna en sorgsen Maria med sin döde son i knät som i Pietàskulpturerna, sorgsen på alla bilder och skulpturer där hon står nedanför sonens kors.

I missionen har hon ibland fått efterträda en lokal gudinna. Hon har blivit drottning av allt möjligt, änglarnas drottning, fredens drottning, Nordens drottning. Hennes namn finns i medeltida blomnamn som gulmåran, Jungfru Marie sänghalm, och som symbol i exempelvis sången ”Kristallen den fina” där hon beskrivs som förgyllande skrin. Mängder av sånger och hymner har diktats till Marias ära, beviset på att hon är en synnerligen älskad person.

Teologerna har under århundradena diskuterat om hon förblev jungfru hela livet eller om hon fick flera barn. Var hon syndfri från födelsen eller inte? Hur blev det vid hennes död? Ska man betrakta henne som medåterlöserska eller inte?

Stödet för bilder och tankar om Maria i Bibeln är inte så stort, vilket ju ger var och en av oss möjligheten att själv göra sig en föreställning om henne. Här är några personliga bilder: En ung Maria med långt svart hår som lyfter barnet högt i luften och skrattar med det. Maria som står bredvid den gode maken Josef, en enkel man med en lysande godhet i ögonen och med stora händer och en hjälpande öppen famn.

Vi kan se Maria i fyrtiofemårsåldern med gråsprängt lite lockigt hår som tittar fram vid tinningarna under schaletten som är knuten i nacken, en smal kvinna i enkel brun klänning och sandaler. Hon har uppkavlade ärmar och solbrända underarmar vana att hugga i, en jordnära enkel kvinna med ett soligt välkomnande leende. Ansiktet är intelligent och vaket. Hon trivs inte med all pompa och grannlåt man omger henne med.

Många har mött henne i uppenbarelser som barnen i Lourdes och Fatima. För hela Kyrkan är hon en förebild, hon är Modern, Guds moder, Kyrkans moder, Kyrkan som föder fram Kristus i människornas själar. Hon är Bruden som förmäls med Brudgummen Kristus.

Men vem är hon för den enskilda människan som inte tänker i stora teologiska termer? Kanske är hon mamman för den som inte haft någon mamma eller förlorat henne, modern som så många behöver. Hon är klädd i en mantel som vi alla tryggt kan gömma oss under. Många kan vara lite rädda för Jesu pregnanta och ibland hårda ord och ber i stället Maria att frambära deras böner till honom.

Josef är en viktig del i Marias och Jesu liv. Tillsammans med Maria och Jesus bildar han den heliga familjen. Deras dörr är öppen för alla som inte har en egen familj. För många ensamma kan det vara stort att tänka att man har en himmelsk familj utöver den egna jordiska eller bortgångna!

Ylva-Kristina Sjöblom