Maria, Kyrkans moder

+Anders Arborelius ocd

 
I vår får vi första gången fira en ny Maria-dag, Marias som Kyrkan moder, på det som tidigare var Annandag Pingst. I höst kommer Thérèse av Jesusbarnets reliker – tillsammans med hennes föräldrars – att göra en pilgrimsfärd genom alla de nordiska länderna.

En liten karmelitsyster, död i unga år, har präglat vår tids spiritualitet i långt högre grad än många har klart för sig. Det är förstås Thérèse av Jesusbarnet, som därför också utropades till kyrkolärare av Johannes Paulus II.

När man analyserar det Andra Vatikankonciliets texter kan man finna många oväntade belägg för detta. Det gäller i hög grad synen på Jungfru Maria. Vi kan sammanfatta Thérèses sätt att se på Maria i en kort och slående liten sats: ”Hon är mer mor än drottning.”

Egentligen låter det som en självklarhet, ja, en truism, men ändå är det en accent som inte alltid varit självklar. Konciliet stadfäste denna betoning, och i samband med konciliet ville man för första gången officiellt ge Maria titeln Kyrkans moder och den berömda ikonen sattes upp som yttre tecken på denna inre visshet.

Konciliefäderna ägnade en av sina mest ingående och ibland upprörda diskussioner åt frågan om man skulle behandla Jungfru Maria i ett särskilt dokument eller i samband med Kyrkans mysterium. Det kan förefalla lite märkligt att Marias ödmjuka och blida person kan ge upphov till sådan oenighet. Som vi vet blev det så att texten om Maria infogades som kapitel åtta i Lumen Gentium och fick överskriften: ”Om den saliga jungfrun Maria, Guds moder, i Kristi och kyrkans mysterium”.

Det blev en epokgörande insats i mariologins historia. Marias storhet ligger just i att hon inte står i centrum utan belyser både Kristi och kyrkans mysterier och gör dem mer tillgängliga för oss. I teologin står hon så att säga inte på egna ben utan har en bisatsfunktion för att belysa och förtydliga sin Sons frälsningshandlande i kyrkan.

Gång på gång höjs det dock röster för att man skall proklamera en ny dogm och förklara Maria som Coredemptrix, Mediatrix, medåterlöserska eller medlarinna. Påven Johannes Paulus II avvisade alltid detta, även om ingen kunde ha större vördnad och kärlek till Jungfru Maria än han. De efterföljande påvarna har fortsatt i hans fotspår.

Grundtanken är att Jungfru Maria är urbilden av en troende människa som tar emot Gud i sitt liv och överlåter sig åt honom med hela sitt väsen. Hon lyssnar så intensivt till Guds Ord att det blir kött i hennes jungfruliga sköte, skulle kyrkofäderna säga.

Hon är samtidigt en av oss. Hon deltar i trons pilgrimsfärd mot evigheten. Hon ger oss en förebild på hur vi i fullkomlig lyhördhet och hörsamhet kan öppna oss för Guds tilltal och ta emot honom i vårt liv. På så sätt ger hon oss hopp på vår trosvandring.

Hon är hoppets moder som styrker oss i hopplöshetens och modlöshetens tid. I henne igenkänner vi kyrkans innersta mysterium som också blir vårt eget mysterium: att vara Kristi brud som han har återlöst och räddat genom sitt heliga kors. Vi får stå med Maria vid korsets fot och ta emot frälsningens gåva. Vi får med henne som upptagits med kropp och själ till himlens härlighet också hoppas och längta efter vår delaktighet i uppståndelsens nya liv.

Allt vi säger om Jungfru Maria skall både belysa vår egen väg i tro, hopp och kärlek och samtidigt peka på Jesus Kristus och hans frälsning. ”När sålunda Kristi mysterier firas under årets gång, vördar kyrkan med särskild kärlek den heliga Maria, Guds Moder, som med oupplösliga band är knuten till sin Sons frälsningsverk. I Maria beundrar och prisar kyrkan frälsningens mest framträdande frukt och skådar med glädje såsom i den renaste bild vad den själv längtar efter och hoppas att bli” (Sacrosanctum Concilium, 103).

Allt i Maria pekar vidare på Kristus. Hon illustrerar på ett unikt sätt vad han vill göra med oss alla. Bara hon var ”full av nåd” och befriad från synd från början, eftersom Kristi frälsningsverk tillräknades henne i förskott.

Vi hoppas och tror att vi en gång skall få dela detta med henne i evighetens härlighet. Som kyrkans och vår moder ber hon ständigt för oss, att vi skall öppna oss för hennes Son och bli hans trogna efterföljare. Därför kan vi alltid ta vår tillflykt till henne och be om hennes moderliga hjälp att växa allt djupare in i den förtroliga vänskapen med Jesus Kristus.

Allt det vi vet och säger om Maria hjälper oss att förstå hennes Son bättre och komma honom ännu närmare. Ingen var honom så nära under hans liv här på jorden som hon. Så är det också nu i den eviga härligheten. Därför kan hon också bli ett hoppets tecken för oss här på jorden.