Ad limina i Rom: Vallfärd och möte med påven

Kardinalens kolumn

Anders Arborelius

Ekumenik, äktenskapssyn och migration. Det är några av de frågor nordiska biskopskonferensen kommer att ta upp med påve Franciskus under ad limina-besöket i Rom 6-12 juni.

Ad limina-besöken sker vart femte år och är ett slags genomlysning av livet i de katolska stiften, förklarar biskop Anders Arborelius:
– Vi kommer att ta upp frågor som är viktiga för oss här i Norden, men från Roms sida vill man förstås också veta lite om oss och om hur vi har det. Det blir ett ganska intensivt program, med besök i olika kongregationer, och det är också en vallfärd. Vi kommer att fira mässor i alla de stora basilikorna och även i Santa Maria degli Angeli. I besöket ingår också möten med skandinaver i Rom, så det är en hel del vi ska hinna med, berättar biskop Anders.

Biskop Anders berättar att påve Franciskus har ändrat lite på ad limina-besöken. Tidigare fick varje enskild biskop ett privat möte med påven men nu kommer hela gruppen att möta påven tillsammans för ett längre samtal.

I besöket ingår heller inte någon måltid med påven.
– Det blir lite annorlunda, men för oss ett väldigt viktigt möte. Och påven är ju väldigt intresserad av vår del av världen, inte minst när det gäller frågor som migration och flyktingar och om att tillhöra en minoritet i ett sekulärt samhälle, förklarar han.

Vad står då överst på nordiska biskopskonferensens lista över ämnen de vill ta upp med påven? Ekumeniken är förstås självskriven, men även trosförmedlingen i Europa idag:
– Det kommer ständigt rapporter om att tron går starkt tillbaka i många länder i Europa, även i vissa katolska, så det är en fråga vi ständigt brottas med. Sedan har vi ju också familjesituationen och äktenskapets ställning i Sverige och de andra nordiska länderna. Det är något vi återkommer till under alla våra möten i Rom.

Biskop Anders förklarar att den generella uppfattningen om äktenskapets ställning i Sverige skiljer sig från den katolska, något som blir speciellt tydligt när det gäller konvertiter.
– Många konvertiter har levt i det sekulära samhället där man har en helt annan syn på vad äktenskapet är. Sedan kommer de till tro i mogen ålder och då kan de ha både ett eller flera äktenskap bakom sig. Det är inte alltid så lätt att bevisa att man menat något helt annat med äktenskapet än det som kyrkan menar, så vi tycker att det borde bli lite lättare att ogiltigförklara äktenskap som ingåtts före konversionen.

Samtidigt måste man också ta ekumeniska hänsyn, menar biskop Anders, eftersom man inte kan bortse ifrån att det också kan finnas protestanter och andra som har en äktenskapssyn som är mer eller mindre identisk med den katolska äktenskapssynen.

Situationen för kyrkan kan också se olika ut i respektive land. I Sverige är förstås frågan om de religiösa friskolorna viktig. Biskop Anders menar att det finns vissa tendenser i den svenska synen på religion som är oroande.

I Finland kämpar det katolska stiftet med en svår ekonomisk kris, på grund av den finska statens krav på minimilön för präster.
– Vi har liknande svårigheter även här, till exempel om det kommer ordensvigda som inte ska ha någon lön eftersom de ingått ett fattigdomslöfte. Från statens sida har man inte alltid förståelse för att ordnarna kanske inte kan leva upp till den ekonomiska standard som andra organisationer, säger biskop Anders.

Moder Theresa-systrarna, till exempel, tillhör de ordnar där de vigda måste leva i absolut fattigdom, något som inte alltid är lätt att förklara i en svensk kontext. Hittills har man alltid lyckats förhandla sig fram till uppehållstillstånd, men biskop Anders förklarar att det blir allt svårare.

Vad påven vill fråga de nordiska biskoparna om vet inte biskopen ännu.
– Vi vet dock var han har sina hjärtefrågor. Han har till exempel haft en väldigt positiv syn på svensk flyktingpolitik. Nu har ju den ändrats en hel del och är en stor fråga inför valet, även inom partierna, så det blir en intressant fråga, säger biskopen.

Andra frågor som kan tänkas tas upp under mötet är kvinnornas ställning i kyrkan, tror biskopen. Han utesluter inte heller att det kan komma upp frågor om urbefolkningen:
– Nu har Sverige på nytt kritiserats för att man inte skrivit under FN:s urfolksdeklaration. I andra sammanhang är ju Sverige väldigt noga med att man ska respektera urfolkens rättigheter, till exempel i USA, men man har inte riktigt samma förhållningssätt gentemot samerna här hemma.

Biskop Anders själv reser ner en dag tidigare för att medverka i helgmålsbön i Santa Maria degli Angeli. SVT ska spela in två helgmålsböner där, för sändning längre fram, och biskopen berättar att det nu på olika sätt börjar bli mer kontakt mellan kardinalskyrkan och det svenska katolska stiftet.
– Men det viktigaste som sker under ad limina-besöket är naturligtvis vallfärden och mötet med påven, avslutar biskop Anders.
 

Bitte Assarmo
 

Ad limina Apostolorum, latin, betyder ”Till apostlarnas trösklar”. Med detta avses Pauli och Petri gravar i Rom. Uttrycket används om resmålet då katolska biskopar beger sig till Rom för att till påven rapportera om tillståndet i sina respektive stift.


(Källa: Beskow, Per Teologisk ordbok 1975).