Låg tröskel för dödshjälp i Nederländerna

 
Tröskeln för dödshjälp i Nederländerna är mycket låg. Det visar de nya riktlinjer som samtliga 14 000 husläkare i Nederländerna nu får ta del av. Riktlinjerna ska hjälpa dem att förstå hur de kommer att utvärderas av kommittén som övervakar dödshjälp.

Nederländerna var 2002 det första landet i världen att legalisera dödshjälp för patienter med ”outhärdligt lidande utan möjligheter till förbättring”. Antalet människor som får dödshjälp har ökat stadigt från 3 316 rapporterade fall 2010 till 6 585 i fjol.

Hälsominister Hugo de Jonge var tydlig när han presenterade de nya riktlinjerna för pressen:
– De nya riktlinjerna måste erbjuda vägledning eftersom det för många läkare är onaturligt att ge dödshjälp, sade han då till Nederlands Dagblad.

Riktlinjerna ägnar stor vikt åt dödshjälp för patienter med ”tilltagande ålderskrämpor”, som ”synproblem, hörselproblem, osteoporos, artros, balansproblem, kognitiv försämring”, med andra ord tillstånd, som är vanliga när man blir äldre.

Det finns alltså inga krav på någon dödlig sjukdom finns, och inte heller finns någon åldersgräns.

Det enda övervägandet som läkaren skall göra är om patienten lider outhärdligt utan möjlighet till förbättring. Riktlinjerna påpekar att detta kan vara subjektivt.

Riktlinjerna tar även upp dödshjälp för patienter med långt gången demens, även om det är kontroversiellt och många läkare vägrar att ge dödshjälp till dementa. I januari avgick medicin-etikern Berna van Baarsen från utvärderingskommittén för dödshjälp för att hon vänder sig mot lagen som tillåter att demenspatienter, som inte gett sitt samtycke, kan få dödshjälp.

Även frågan om dödshjälp för psykiatripatienter tas upp. Antalet psykiatripatienter som får dödshjälp har ökat markant från 13 rapporterade fall 2011 till 83 fall i fjol.

De kan få dödshjälp om deras lidande uppfyller kriterierna för ”outhärdligt utan möjligheter till förbättring” – även om de är mycket unga.

Enligt riktlinjerna måste läkarna noga överväga om det finns ytterligare behandlingsalternativ för psykiatripatienter, men det står också att patienten inte är skyldig att prova alla alternativ.
 
Källa: Respekt