Katoliker borde inte anamma sekulära värderingar


 
Jag har varit katolik i över trettio år och följer olika katolska grupper på Facebook. När jag började göra det var jag glad att jag hade hittat andra likasinnade men nu undrar jag lite hur gemenskapen mellan katoliker ser ut egentligen.

En sak som förvånar mig mycket är att katoliker har så olika uppfattning om abort och dödshjälp. När jag gick kyrkans kurs i tron och läran var det en del av grunden, att katoliker ser den inneboende värdigheten i alla människor, även de ofödda. Men idag märker jag att det finns många katoliker som har samma syn på abort som många sekulära har, att det inte är någon viktig fråga och att barn blir barn först när läkarna säger att de blir det. Men är det verkligen katolskt att tänka så?

Jag har också följt med i en del debatter om dödshjälp och med stor förvåning sett att det finns katoliker som stödjer dödshjälp. Jag vet att vi som människor inte ska döma bröder och systrar och det gör jag inte heller, men förvånad är jag, förvånad och ledsen. Kan man ens kalla sig katolik om man tycker att människan ska råda över liv och död på det sättet?

Jag vet att det finns en massa argument för varför abort ska vara tillåtet, och jag förstår många av de argumenten, till exempel att illegala aborter alltid utförts och kommer att utföras om det nu inte är lagligt.

Ja, jag förstår argumentet men jag förstår inte på vilket sätt det gör någon skillnad. Jag tycker att katoliker som värnar ofödda barn och deras mödrar borde engagera sig i en bättre omsorg om kvinnor som blivit gravida av ”misstag” eller genom våldtäkt, istället för att bara acceptera det sekulära argumentet att det sker aborter oavsett lagen.

Sen tror jag inte heller att man ska vara så försiktig med hur man uttrycker sig om ofödda barn. Att säga rakt ut att det handlar om barn, även när de ännu inte är födda, betyder inte att man dömer någon. Tvärtom tror jag det kan vara en välsignelse för kvinnor som har genomgått abort att inse vad som hänt, så att de kan sörja barnet och be om förlåtelse. Annars riskerar man att aborten sitter som en tagg i hjärtat år efter år.

Jag skulle önska att alla katoliker i Sverige vore mer rädda om den katolska läran och verkligen försökte att leva efter socialläran och efter tron. Då skulle de inte så lättvindigt ta till sig de sekulära värderingarna från ”dödens kultur”.
 
M. A., katolik i Stockholm
 

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: