Maria hjälper oss att säga ja till Gud

+Anders Arborelius ocd
 
Vi kan aldrig tacka Gud tillräckligt mycket för att han utvalde Maria att bli moder till sin enfödde Son som kom till världen för vår frälsnings skull. När Gud blir människa blir han det, eftersom en människa har funnit nåd hos honom och tagit på sig uppgiften och kallelsen att säga ja till Guds människoblivande. Detta helhjärtade ja till Guds frälsning måste var och en av oss upprepa gång på gång. Liksom Maria får vi ta emot Jesus Kristus av hela vårt hjärta och låta honom styra hela vårt liv.

”Var inte rädd!” sägs det gång på gång i Bibeln. Jungfru Maria fick också höra det. ”Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud” (Lukas 1:30). Gud vill också rikta samma budskap till oss. ”Var inte rädd, ta emot min son i era liv, det är den största nåd ni kan få.”

Jesus vill leva lika djupt förenad med oss som han var med Maria. Hon är den stora modellen på vad det innebär att ta emot och tillhöra Jesus helt och hållet. ”Låt oss under Jesu moders beskydd trygga nå fram till det nåd som vi inte kan uppnå av egen kraft.” Så bad vi i mässans början. Maria kan beskydda nådens och trons spröda låga inom oss, så att vi utan rädsla kan efterfölja Jesus i allt vi gör och så nå fram till målet: att förvandlas av hans helighet och bli honom allt mer lika.

Jesus vill bli återspeglad i var och en av oss som tillhör honom genom dopets, trons och nådens gåva. Egentligen är det inte mer än rätt att han som har gjort allt för oss får stråla fram i oss. Faktiskt förväntar sig ofta de icke-kristna att vi som säger oss vara kristna liknar Jesus i vårt sätt att vara, handla, tala och tänka.

Vi är lemmar i hans mystiska kropp, Kyrkan, och får all den nåd vi behöver för att under Marias moderliga beskydd bli Jesu äkta bröder och systrar. Ingenting är omöjligt för Gud… Jag är Herrens tjänarinna, låt det ske med mig som du har sagt.” Marias ja-ord, hennes fiat, hennes amen måste eka inom oss liksom det ständigt får ljuda i Kyrkans liturgi.

Jesus själv är ja och amen till Fadern. I allt vad han gjorde och sade vill han bejaka Faderns oändliga barmhärtighet, kosta vad det kosta ville. Denna trons grundhållning återspeglas allra tydligast i Jungfru Maria, Herrens ödmjuka och ringa tjänarinna, som vi just därför får vörda som himmelens drottning.

Gud störtar de mäktiga och rika från deras troner, men upphöjer de fattiga och ödmjuka. I många svenska medeltidskyrkor ser vi detta avbildat på vackra altartavlor, där den förhärligade Kristus sätter en krona på Marias huvud när hon, den ringa tjänarinnan, upphöjts till himlens härlighet. Under hennes beskydd är vi också menade att nå fram till detta mål. Guds slösande, oändliga nåd är menad också för oss. Alla är kallade att förvandlas av Guds heliggörande nåd och få dela hans eviga härlighet i evigheters evighet.

Mitt i tidens virrvarr, mitt i vår nutida situation här i Sverige, är vi kallade att göra evangeliet levande genom vårt sätt att leva. Jesus vill bli synlig och hörbar genom oss, som tillhör honom. Dag efter dag får vi alla upprepa vårt ja till Jesus och i hans kyrkas gemenskap ta emot Guds nåd som sakta men säkert kan förvandla oss till större Kristus-likhet. Tillsammans med Maria och under hennes beskydd får vi ta emot vår kallelse utan att vara rädda för vad folk tycker och tänker.

Därför behöver vi Jungfru Marias moderliga beskydd och förbön för att se hur vi i Sverige idag bäst kan göra Jesus synlig, tydlig och märkbar. Maria har alltid ett profetiskt uppdrag i Kyrkan och för världen. Bara genom att säga ja till Guds uppdrag och föda sitt barn pekar hon på varje människas rätt att födas till livet.

Knappt har Maria fött sitt barn, så måste hon fly till Egypten. Tur att Egypten ville ta emot henne tillsammans med världens frälsare och hans fosterfar, S:t Josef. Egypten hade tydligen ingenting emot familjeåterförening.

Vi ber om Marias beskydd för alla barn som är utsatta för faror av olika slag. Vi måste be speciellt om hennes beskydd för dem som hotas att utsättas för övergrepp.

Vi sörjer över att också präster har gjort sig skyldiga till sådana fruktansvärda brott mot oskyldiga barn. Kyrkan behöver den Helige Andes förtärande eld för att renas och befria från denna varböld.

Här i Vadstena ber vi också om en annan profetisk kvinnas, den heliga Birgittas, förbön, hon som kämpade så ivrigt för Kyrkans rening och helgelse.

Birgitta sade ja av hela sitt hjärta till Guds kallelse och uppdrag. Också hon kan inspirera oss att gå vidare på evangeliets väg och se hur vi, just där vi lever och verkar, kan hjälpa människor att ta emot Jesus i sina liv.

Ju mer vi själva blir genomsyrade av hans kärlek, desto mer kan vi också förmedla hans nåd och omsorg till alla förvirrade, olyckliga och ensamma och människor som är som får utan herdar. Vi vet hur svårt det kan vara att få människorna att bli berörda av evangeliets ljus och sanning men ”under Jesu moders beskydd” kan vi låta Jesu kärlek befria oss från rädslan för vad folk tycker och tänker.

Vi får vara vad vi är, Guds älskade barn. Den helige Ande kan hjälpa oss att hitta vägen till deras hjärtan som är rädda, sårade och utsatta, ja, som får utan herdar, så att de också förstår att de är oändligt älskade och efterlängtade.

Vadstena 25-8-2018