”Fler unga borde våga behålla sina barn”

 
När Pernilla och hennes dotter går ut tillsammans tror många att de är syskon. Det skiljer bara sjutton år mellan dem. Men Pernilla tvekade aldrig att föda sitt barn, trots att hon var så ung:
-Att bli mamma till Jenny var det bästa beslutet jag fattat i mitt liv.

Pernilla är 46 år och bor i Stockholm. Egentligen heter hon något annat, men hon föredrar att vara anonym.

Samma år som Pernilla skulle fylla sjutton upptäckte hon att hon var gravid.
-Min pojkvän och jag hade bara varit tillsammans några månader, och vi hade varit väldigt oförsiktiga. Graviditeten var allt annat än planerad. Men vi blev jätteglada, säger hon.

Omgivningen, främst det unga parets föräldrar, var inte lika entusiastisk. Både Pernillas och pojkvännens föräldrar försökte övertyga dem om att det enda rätta beslutet var abort.
-Det gjorde mig ledsen. Vi blev båda ledsna. Visst var vi unga men ett barn är ju ett barn. Abort fanns inte ens i vår föreställningsvärld. Men våra föräldrar såg bara hindren. De menade att det skulle bli svårt för oss med bostad, studier och jobb. De tänkte inte på att det var ett barn de pratade om. Men när de vande sig vid tanken på att bli mormor och morfar innan de ens fyllt fyrtio så var de lika glada som oss, skrattar hon.

Samtidigt förstår hon att hennes föräldrar oroade sig.
-I Sverige har vi ett samhälle som nästan förutsätter att unga kvinnor ska göra abort om de blir gravida. När man är tonårstjej ska man vara ”obunden och fri” och barn betraktas som en kvinnofälla.

Pernilla är kritisk till att föräldraskap, främst moderskapet, har så låg status i Sverige. Det fyller henne med sorg, säger hon.
-Det verkar ibland som om det mest är kristna som tror på livets okränkbarhet. Men att värna ett ofött barn, och vara emot att abortera, borde vara självklart oavsett livsåskådning.

Hon säger att hon fick mycket kritik när hon beslutade att föda barnet, och att även mödravårdens personal försökte få henne att tänka om.
-Det var ingen som sa det rakt ut, men underförstått märktes det att de tyckte att jag borde göra abort. De framhävde hela tiden att det var en mänsklig rättighet. Men det var ingen som sa att det är en mänsklig rättighet att födas.

Pernilla är medveten om att det tillhör sjukvårdspersonalens uppgifter att informera om de möjligheter som finns. Men hon tycker att informationen var ensidig och kände sig ofta misstänkliggjord.
-Under hela graviditeten fick jag höra kommentarer som ”du som är så ung”. Men varför skulle det vara fel att skaffa barn när man är ung? Jag menar som så att det väljer man ju själv. Nu har vi en lag som ger kvinnor rätt att välja abort. Men kvinnor har också rätt att föda sina barn.

Hon fick också höra att hon förstörde livet för sin pojkvän, berättar hon.
-Märkligt nog från folk som annars pratade vitt och brett om vilket ojämställt liv jag skulle få om jag blev mamma så tidigt. Man undrar ju om de ens vet vad de tycker. Är barn både en kvinnofälla och en mansfälla? Och varför var det så få som uppskattade att min kille var helt med på att behålla barnet?

Pernilla hade just hunnit fylla sjutton när dottern kom till världen.
-Jag bodde kvar hemma. Min pojkvän kom på besök så gott som dagligen och vi delade på ansvaret för vår dotter.

Med tiden gled de isär, och de blev aldrig ett par. Men Pernilla menar att det kan hända alla par – oavsett ålder.
-Vi har förblivit vänner i alla år, och vi har båda ofta sagt att vi är glada att vi inte lyssnade på alla de som tyckte att vi skulle göra abort.

Pernilla tycker att det borde finnas ett bättre stöd från samhället till unga föräldrar, så att det blir lättare att klara familjesituationen.
-Det finns ju barnbidrag, föräldrapenning och allt sådant. Däremot tycker jag att föräldrapenningen borde höjas för dem som är unga och skaffar barn innan de fått ett stadigt arbete. Den lägsta föräldrapenningen är svår att leva på.

Själv hade hon stöd av sina föräldrar, barnets pappa och hans föräldrar. Och det behövdes, säger hon. Därför är det så viktigt att samhället bistår med det stöd som unga föräldrar behöver, eftersom alla inte har stödjande familjer.

Framför allt, menar Pernilla, handlar det om hur man ser på barn:
-Ska man vara tvungen att skaffa utbildning, karriär och villa innan man skaffar barn så blir det ju många gånger ett hinder för den spontana glädjen över att ha familj.

Att vara tonåring och mamma är ingen dans på rosor, betonar hon, men det är heller inget elände.
-Jag har kanske missat en och annan utekväll och fest men jag har fått så mycket annat istället. Jag har till och med pluggat, det gick alldeles utmärkt när min dotter började på dagis.

Pernilla önskar att fler unga borde våga behålla sina barn även när barnen är oplanerade.
-Barn är en glädje och en lycka, och livet borde handla mer om det än om alla hinder som hela tiden målas upp, säger hon.
 
Bitte Assarmo