Sorg och vrede efter dådet i Pittsburgh


 
Sorg och vrede. Det är vad jag känner denna kulna oktoberkväll. Sorg och vrede.

I Pittsburgh, USA, har elva människor dödats och flera skadats då en beväpnad man attackerade synagogan Tree of Life. Mannen, som har identifierats av polisen, skrek antisemitiska slagord under attacken. Han citerade Bibeln medan han kallblodigt sköt ihjäl elva människor – för att de var judar.

Det är inte första gången en människa mördar andra människor utifrån deras religiösa tro. Tyvärr är det inte heller den sista. Det gör det inte mindre vedervärdigt.

Genom historien har judarna förföljts hårdare och grymmare än något annat folk. De har demoniserats, hatats och hotats och de har utsatts för ett folkmord som saknar motstycke. Och den kristna kyrkan har sannerligen inte varit oskyldig.

Men det har också funnits botgöring och förlåtelse, försoning och vänskap. Många kristna – allt fler, är min förhoppning – känner till sin religions judiska rötter, och respekterar dem.

Och ändå händer detta fasansfulla. En man som säger sig vara kristen och som därför anser sig ha rätt att mörda judar. Elva döda, många skadade. I sin synagoga – i sitt heliga rum.

Det är svårt att ta in och det är mycket, mycket sorgligt. Den skrift vi kristna ser som helig används som ett argument för dödlig terror. Att Bibelns text perverterats till att rättfärdiga ett antisemitiskt hatdåd.

Mördaren i Pittsburgh är inte jag. Jag är inte han. Jag är inte ansvarig för hans handlingar. Ändå känner jag skam, rädsla och vanmakt ikväll. Jag vet ju att antisemitismen frodas även här i Sverige – jag har till och med mött den hos kristna bröder och systrar. Inte ofta och inte högt eller ljudligt uttalat. Men dolt under ytan, som ett monster som då och då sticker upp sitt fula tryne.

I Pittsburgh ledde antisemitismen till ett vidrigt terrordåd i kristendomens namn.

Mördaren i Pittsburgh är inte jag. Men han använde sig av citat ur min heliga skrift. Det gör mig rasande.

Det säger mig också att vi kristna måste bli bättre på att förstå relationen mellan vår religion och den judiska. Det säger mig också att vi måste vara vaksamma. På de antisemitiska strömningar som finns bland oss själva, men också på de som finns i resten av samhället.

Det som hände i Pittsburgh borde inte få ha hänt. Men det hände. Låt det inte hända här.