Vad är det för fel på burkini?


 
Den senaste tiden har det rasat kring Stadium. På sin webbplats marknadsför butikskedjan en så kallad burkini – en heltäckande baddräkt med ”inbyggd” hijab.

Produkten kallar de för en ”modesty suit”, något som skulle kunna översättas med blygsamhetsdräkt, måttfullhetsdräkt eller anständighetsdräkt.

Vi är nog många som, oavsett religion eller livsåskådning, känner ett visst obehag inför att vara avklädd på stranden. Som ung, komplexfylld tonårstjej önskade jag mig ofta tillbaka till den tid då både damer och herrar badade i dräkter med både ärmar och ben, istället för i de minimala bikinis och badbyxor som senare blev mode.

Jag hade välkomnat en ”blygsamhetsdräkt”, om än kanske utan huvudbonad (eller med möjlighet att avlägsna den medelst en enkel dragkedja).

Så ja – jag gillar tanken på en heltäckande baddräkt. För varför ska man inte kunna välja att täcka armar och ben på badstranden om man så vill? Alla är helt enkelt inte bekväma med baddräkt, än mindre bikini.

Dessutom är det inte särskilt nyttigt att utsättas för gassande sol, som så ofta är fallet på stranden. En heltäckande baddräkt skulle vara utmärkt för den som vill njuta av strandlivet utan att behöva tänka på solskyddsfaktor.

Ändå är det något som skaver i Stadiums marknadsföring av burkinin, och i dess produktnamn, modesty suit. Inte för att det är något fel med att vilja klä sig blygsamt och måttfullt. Utan för att utan för att burkinin så uppenbart riktar sig främst till kvinnor som lever i en kultur där de faktiskt måste täcka sig vare sig de vill eller inte.

I Sverige talas det ofta om att hijaben, och den heltäckande klädseln, ska vara en rättighet. Kvinnor har rätt att klä sig som de vill, hävdar hijabförespråkarna.

Det är en försåtlig formulering. Kvinnor har redan rätt att klä sig som de vill här och få torde väl argumentera emot det. Men de som använder den formuleringen ignorerar skamlöst det faktum att miljontals kvinnor faktiskt inte har något val.

I många delar av världen är kvinnor tvingade att bära inte bara hijab utan heltäckande kläder, för att männen har bestämt att det ska vara så. Kvinnorna ska klä sig blygsamt, måttfullt. De ska inte visa hud, de ska inte visa hår, de ska vara så osynliga de bara kan. Den som bryter mot männens lag riskerar hårda straff.

Samma kvinnoförtryckande kultur har brett ut sig även i Sverige. Att det finns moralpoliser i många av våra förorter – män som kontrollerar kvinnors klädsel och hotar dem som inte anpassar sig efter den manschauvinistiska klädkod som präglar de islamistiska kulturerna runt om i världen – är ingen hemlighet. Det innebär att det finns många kvinnor även i Sverige som lever under förtrycket, och som faktiskt måste täcka sig för att kunna leva tryggt.

I det läget är det helt enkelt oanständigt när svenska så kallade ”hijabister” går ut och talar om täckande klädsel som ett val. Visst, för dem själva är det säkert det. Men för miljontals kvinnor i resten av världen är det männens val.

För miljontals kvinnor i resten av världen är det också ett krav att bära burkini om man ska ha möjlighet att bada ute, och vistas på stranden, om sommaren. Bikini, eller ens hel baddräkt, är uteslutet i en kultur där kvinnlig hud och kvinnligt hår anses stötande. Kvinnor som lyder männen och täcker sig är blygsamma, anständiga. Kvinnor som inte gör det är oanständiga och ska straffas.

Och däri ligger problemet. När Stadium väljer att marknadsföra sin burkini just nu, då Sverige kämpar med en utbredd hederskultur, blir det helt enkelt en eftergift åt den kulturen. Det är till denna kultur begreppet blygsamhet främst riktar sig; den patriarkala kultur där kvinnlig blygsamhet är ett tvång och dess motsats straffas hårt.

En heltäckande baddräkt kan alltså vara önskvärd, och till och med nödvändig, av många skäl. Men då ska den vara just det; en heltäckande baddräkt. För alla. Med möjlighet att ta av den inbyggda hijaben. Och utan att åtföljas av ett produktnamn som legitimerar en kultur där blygsamhet är ett könsbundet krav.