Historiska spänningar mellan ortodoxa kyrkor

ISTANBUL, TURKEY - AUGUST 31, 2018: Patriarch Kirill of Moscow and All-Russia (L), head of the Russian Orthodox Church, and Patriarch Bartholomew I of Constantinople of the Eastern Orthodox Church during a meeting. Press Office of the Patriarch of Moscow and All-Russia/TASS

Patriarkerna Kirill och Bartolomeios


 
Den ekumeniske patriarken av Konstantinopel Bartolomaios I och patriarken av Moskva och hela Ryssland Kirill I befinner sig i en kris som berör hela den ortodoxa kyrkovärlden.

Sedan 1991 har kretsar i den ukrainska ortodoxa kyrkan krävt oavhängighet av Moskvapatriarkatet. Det icke allmänt erkända Kievpatriarkatet, som leds av metropoliten Filaret, utropade sin kyrkas självständighet från Moskva.

Samtidigt leddes den moskvatrogna och av alla ortodoxa godkända ortodoxa kyrkan i Ukraina av Onufrij, en metropolit, som för 30 år sedan ville att hans kyrka skull bli oberoende.

En tredje liten ortodox kyrka leds av metropoliten Makarij, och så finns den katolsk-unierade kyrkan, under sovjettiden svårt förtryckt som en underjordisk martyrkyrka. Läger förvärras genom politiska påtryckningar från ryska och ukrainska statsöverhuvuden och med känningar ända från EU.

Ortodoxa kyrkan har i skrivande stund 14 ”autokefala” (självständiga) kyrkor i en tros- och nattvardsgemenskap. Patriarken av Konstantinopel har alltsedan de första koncilierna rätten att besluta om autokefali, alltså kyrkligt oberoende. Men detta är inget jurisdiktionsprimat, sådant som patriarken av Rom, det vill säga påven, gör anspråk på.

De ekumeniske patriarken Bartolomaios I är en imponerande kyrkoledare, mån om att bevara denna samlande roll som hans ämbete har. Annars skulle kanske andra ortodoxa kyrkor under hans överhöghet lämna gemenskapen och det ekumeniska patriarkatet Konstantinopel krympa ihop till ett litet lokalt biskopsdöme i Turkiet med kanske 3000 ortodoxa.

Bartolomaios vill ha förnyelse i hela ortodoxin och utlyste ett allortodoxt kyrkomöte på Kreta 2016. Men Antiokias, Bulgariens, Georgiens och Rysslands kyrkoledningar gav återbud. Det blev inget allortodoxt kyrkomöte. Oviljan att under Konstantinopels ledning behandla frågor om Ukraina och annat var för stor.

Den ekumeniske patriarken var mån om att framhålla sitt historiska ansvar för det ukrainska folket. I Kiev blev storfursten Vladimir döpt år 988, och med de grekiska missionärernas hjälp kristnades ryssarna.

Ett nödläge gjorde att Konstantinopel år 1686 gav Moskva rätten att viga Kievs metropolit. Det ekumeniska patriarkatet har därför enligt Bartolomaios ett dubbelt ansvar: för de ortodoxa i allmänhet och för det ortodoxa Ukraina i synnerhet.

Bartolomaios sammankallade en ”synaxis”, en synod för alla ärkebiskopar och metropoliter i hans patriarkat, till 1 – 3 september i år. Nu gick larmet i Moskva, och patriarken Kirill I gjorde ett blixtbesök hos Bartolomaios i Istanbul. De två talade i två och en halv timme, sedan reste Kirill hem igen.

Synaxen ägde rum i den grekiska Trefaldighetskyrkan vid Taximtorget, och även den latinske biskopen i Istanbul, Rubén Tierrablanca, var inbjuden, som observatör.

En väntad officiell oavhängighetsförklaring för kyrkan i Ukraina uteblev. Men Bartolomaios skickade två ärkebiskopar som sina ”exarker”, ungefär ombud eller utsända, till Ukraina för att förbereda självständighetsprocessen. Moskvapatriarkatet protesterade ursinnigt och såg det som en inblandning i dess inre angelägenheter.

Chefen för ryska kyrkans utlandsavdelning, metropoliten Hilarion Alfeev, förklarade den 12 september: – Ryska kyrkan kommer inte att acceptera detta beslut. Vi kommer att tvingas avbryta gemenskapen med Konstantinopel – och då förlorar Konstantinopel rätten till sitt ledningsanspråk i den ortodoxa världen.

Konstantinopels patriarkat ses som ledande institution för världens 300 miljoner ortodoxa. Men minst häften av de 300 miljonerna ortodoxa kristna lyder under Moskvapatriarkatet och skulle inte längre erkänna honom ens som den främste i de ortodoxa kyrkorna, menade Hilarion.

Den 14 september fryste Moskva relationerna med Konstantinopel. Moskva ”tvingades” att utelämna bönen för den ekumeniske patriarken i förbönerna i liturgin. Med ”djupt beklagande” förbjöd man sina biskopar och präster att koncelebrera med kolleger i det ekumeniska patriarkatet.

Den ryska ortodoxa kyrkan förebådade att dra sig ur alla sammanhang där representanter för Konstantinopelpatriarkatet fungerar som ordförande eller viceordförande. Moskvapatriarkatet ställer också in sin medverkan i den Internationella kommissionen för den officiella teologiska dialogen mellan den ortodoxa och den katolska kyrkan. Hilarion lade hela ansvaret på patriarken Bartolomaios.

För att nå en samlad lösning för Ukraina upphävde Konstantinopel den 12 oktober den av ryska kyrkan utfärdade bannlysningen av patriarken Filaret och metropoliten Makarij. Moskva reagerade upprört, metropoliten Hilarion kallade åtgärden ”oförskämd” och ”pirataktig”. I Kiev firade dock tusentals människor på gatorna.

Några dagar senare förklarade Hilarion:
– Den ryska kyrkans heliga synod har beslutat att fullständigt avbryta relationerna med det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel, en kyrka som idag befinner sig i”schism”.

I väntan på en ”Tomos” från Konstantinopel, som officiellt förklarar Ukrainas ortodoxa kyrka autokefal, menar somliga att denna kyrkostrid är den värsta och farligaste sedan schismen mellan Väst och Öst år 1054.

Andra anser att striden står mellan de två patriarkerna och egentligen inte berör de andra ortodoxa kyrkorna.

I skrivande stund återstår bara att avvakta den fortsatta utvecklingen och hoppas och be för att våra ortodoxa systrar och bröder förskonas från en större, djupare och ännu smärtsammare konflikt.
 
Kaj Engelhart
 

Ukraina har ca 45 miljoner invånare. 45 procent uppger sig tillhöra Kievpatriarkatet, 17 procent Moskvapatriarkatet och två procent den lilla ortodoxa kyrkan under metropoliten Makarij.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: