Kyrkan i Brasilien utmanas av ny president
Till folkmängden är Brasilien världens största katolska land, med 170 miljoner katoliker, alltså omkring 70 procent av invånarna. Även om nivån på tro och utövande varierar, och kyrkans ställning påverkas både av sekulariseringens framfart och de frikyrkliga rörelserna, så är kyrkan i Brasilien fortfarande stark.
Brasilien spelar också en politiskt och ekonomiskt viktig roll, särskilt i Latinamerika där utvecklingen i landet också påverkar kontinentens övriga länder. Vilket för oss till valet i Brasilien, där högerpolitikern Jair Bolsonaro vann med 55 procent av rösterna.
Även om man inte ska förenkla sådana här saker är det ändå rimligt att anta att den 63-årige Bolsonaro inte riktigt är den kandidat påve Franciskus hade velat se på presidentposten i Brasilien. Det faktum att Bolsonaro har kallats ”tropikernas Trump” ger en ledtråd till var spänningarna ligger.
Till att börja med kan man anta att författaren till Laudato Sí knappast jublade över Bolsonaros löfte att öppna upp delar av Amazonas för vidare kommersiell exploatering. Men listan kan göras längre: Bolsonaros attityd gentemot immigranter, ursprungsbefolkningen, HBTQ-rörelsen, de fattiga och så vidare.
Bolsonaro framstår som en latinamerikansk version av USA:s president Donald Trump och den filippinske presidenten Rodrigo Duterte, och därmed inte särskilt vänligt stämd mot Franciskus agenda.
I en intervju i Vatican News i slutet av oktober sa biskop Leonardo Steiner, sekreterare i Brasiliens katolska biskopskonferens, att kyrkoledarna är oroade över vad som kommer härnäst. Framför allt oroar man sig över ursprungsbefolkningen, på vilkas sida man alltid stått på.
På frågan om han ville bemöta de anklagelser som kommit från några av Bolsonaros supporters, där biskopskonferensen anklagas för att vara kommunistisk, svarade Steiner:
– Det finns ingen sanning i det. Det spelar ingen roll om vi kallas för kommunister eller något annat. Det som är viktigt är att vara trogen evangeliet, och trofast mot de fattiga.
Men Brasiliens biskopar var knappast eniga under Bolsonaros kampanj. Även om biskopskonferensen officiellt uttryckt skepsis mot Bolsonaro så har ärkebiskopen av Rio de Janeiro, kardinal Orani João Tempesta, tagit emot honom med öppna armar. Den 17 oktober tog han emot Bolsonaro på sitt kontor och lät sig fotograferas med honom.
Fotografierna, som publicerades i tidningen O Estado de S. Paulo, visade hur ärkestiftets anställda gjorde gester som om de hade vapen i hand framför en Jesus staty. En gest som Bolsonaro själv använde under sin kampanj mot brottslighet.
Påve Franciskus är känd för sin motvilja mot att välja sida bland politiska partier, särskilt i sitt Latinamerika. Han gillar inte tanken på att kyrkan, eller han själv personligen, manipuleras för politisk vinning. Men då Latinamerikas mest inflytelserika nation nu tycks ha slagit in på en riktning som går tvärtemot Franciskus prioriteringar är det oundvikligt att Brasilien, och Latinamerika, kommer att vända sig till påven för att han ska kunna ge dem alternativa visioner och ett hopp om att kunna genomföra dem. Samma utmaning som Johannes Paulus II ställdes inför under det kalla kriget väntar nu på Franciskus; en balansgång för att inte framstå som vare sig för politisk eller för opolitisk.
Ungefär så är det också för Brasiliens biskopar. Vad man än tycker om de katolska hjältarna under militärdiktaturen, biskop Hélder Pessoa Câmara, kardinal Aloísio Lorscheider och kardinal Paolo Arns – och det kan ställas fullt legitima frågor om deras valmöjligheter vid vissa specifika tillfällen – så gav de vanligare brasilianare en känsla av att Kyrkan stod upp för dem.
Brasilianarna kan mycket väl komma att behöva den sortens försäkran på nytt och det är, givet Kyrkans centrala roll i de nationella angelägenheterna, svårt att tänka sig varifrån det stödet annars kan komma. Att tillgodose behovet kan dock bli svårt, om inte biskoparna kan nå någon form av sammanhållning.
Att spela den rollen tycktes dock vara andan i ett uttalande som släpptes av konferensen dagen då valresultaten blev tydliga:
– Vi kommer att fortsätta att vara det vi är, en kritisk röst, en grupp öppen för dialog, och söka det som är bäst för alla, inte bäst för kyrkan, för oss, utan för Brasilien, sa Salvadors ärkebiskop Murilo Krieger, vice ordförande för biskopskonferensen.
