Dödshjälpslobbyn handlar i eget intresse

Bitte Assarmo, Chefredaktör

Idag läser jag om att den schweiziska dödshjälpslobbyn arbetar internationellt för att sprida sitt budskap om att döden ska gå före livet.

Den schweiziska dödshjälpsorganisationen Dignitas säger sig vara ”stolta” över sina ”framgångar” över världen. De tar upp bland annat Kanada som ett fint exempel på hur deras verksamhet gett avtryck långt utanför Schweiz.

I Kanada ger man idag dödshjälp till fångar, och diskuterar även att ge dödshjälp till minderåriga – utan vårdnadshavares samtycke. Är man stolt över något sådant bör man kanske se över sin värdegrund. Om nu dödshjälpslobbyn har något som ens kan kallas för en värdegrund. 

Samtidigt har det rapporterats att Dignitas grundare Ludwig Minelli åtalats för egennyttiga motiv och ocker. 2003 arrangerade han ett självmord åt en kvinna som inte var dödligt sjuk.

Före sin död testamenterade kvinnan också större summa pengar till Dignitas. Hur naiv är man om man tror att Minelli handlade av människokärlek och inte av egenintresse?

Det är överhuvudtaget mycket märkligt att dödshjälpslobbyn inte granskas hårdare. Vad har de för intresse av att människor väljer döden istället för livet? Vad tjänar dessa organisationer, och individerna som står bakom dem, på att propagera för döden? Varför vill de dra fokus från den livshjälp som är förutsättningen för ett värdigt slut?

Åter hävdar jag att den som tror att de här människorna handlar utifrån människokärlek är naiva in absurdum. Det finns trots allt en stor ekonomisk vinst i att förespråka en relativt kostnadseffektiv död istället för en kostsam livshjälp. Om sjuka människor väljer döden istället för livet innebär det lägre kostnader och mindre besvär.

Låter det cyniskt? Ja. Och det är precis vad det är. I själva tanken på dödshjälp ligger ett människoförakt utan like, och en tanke om den mänskliga värdigheten är relativ. Den som är sjuk har, enligt denna tanke, förverkat sin värdighet och har inte längre samma rätt till liv som andra.

I de länder där dödshjälp införts tänjs ständigt på gränserna. I Belgien ges dödshjälp åt minderåriga, åt dementa, åt personer med neuropsykiatriska funktionshinder… Det är ingen ände på hur många människor som uppenbarligen bör överväga att dö.

Vad säger detta till dem som faktiskt lever med en sjukdom,ett funktionshinder, en begynnande demens? 
– Du är sjuk, alltså är din värdighet förhandlingsbar. Att vårda dig så att dukan få ett värdigt liv är kostsamt. Därför ger vi dig möjlighet att dö istället.

Ändå har dödshjälpsförespråkarna i organisationer som Dignitas och Eternal Spirit mage att påstå att de företräder folket. Att de utgör en motkraft mot regeringar och kyrkor – som om de skulle slå underifrån. De framställer sig som humanitärt inriktade gräsrötter som vill allas bästa.

Det köper inte jag. Det borde ingen annan heller göra. 

En av de mest fanatiska dödshjälpsförespråkarna är läkaren Erika Preisig. Hon har tidigare arbetat för Dignitas och lobbar nu vidare för Eternal Spirit. Hon driver föreningen hemifrån, tillsammans med sin partner, bilskolläraren Marcus Luthi.

I de dokument som hennes patienter skriver under varnar hon dem för att involvera sin familj och sina läkare alltför mycket i processen. Det är så oseriöst att man mår illa. Men det är förstås inte mer att vänta av en människa som öppet säger att hon kan tänka sig att avliva människor i en hyrd husvagn om möjligheten fanns. 

Dödshjälp är en lukrativ bransch. För dem som tillhandahåller döden, i alla fall. Enligt en undersökning som Independent har gjort betalar varje patient runt 10 000 pund – omkring 115 000 kronor – för att få dö för Erika Preisigs och andra cynikers hand.  

Det är givet att sådana summor lockar människor med tveksam moral. De kan prata hur mycket de vill om ”rätten att välja” men i grund och botten handlar deras propaganda om att de hittat en födkrok. Och mycket vill ha mer. Det är därför ganska naturligt att de samlas i dödshjälpslobbyn.

Jag har sagt det förr och jag kommer att säga det igen och igen och igen: Det finns ingen värdighet i dödshjälp. Det enda värdiga är livshjälp.

Sluta vara naiva! Tro inte på dödshjälpsförespråkarna när de påstår att de vill människor väl! Granska deras motiv och vilka som står bakom dem! Stå inte tyst och se på när de urholkar människans inneboende värdighet!