Jesusbarnet var inte så fattigt

Charlotta Smeds
Charlotta Smeds, redaktionschef Vatican News

I jultider talar man mycket om Jesu fattigdom. Jesusbarnet föddes i ett stall, eller i en grotta, han hade knappt tak över huvudet, han frös.

Ibland väljer man att bara sentimentalt se det utsatta Jesusbarnet på julnatten, och försummar att se djupet i Jesu fattigdom som inte kan reduceras till en krubba en kall natt. Jesu enorma fattigdom är bara det faktum att bli människa, att världsalltets Skapare kliver in i en cell, in i tiden.

Men Jesus var inte mänskligt så fattig som man vill framställa honom. Som barn var han rikare än många välbärgade barn idag. Jesus hade en pappa. Han var inte så fattig att han var faderlös.

Hans pappa tillhörde Davids släkt, han hade ett namn, Josef, och gav Jesus sitt namn. Så är det inte för alla barn.

Josef var en rättfärdig, gudstrogen fader. Han älskade och beskyddade Jesus, uppfostrade, vägledde och försörjde honom. Han lärde honom ett yrke, Jesus var snickarens son. Han levde inte i misär.

Jesus hade en mamma. En mor med ett namn, Maria, och en släkt. Jesus var inte så fattig att han inte hade en mor. En troende mor som bar honom i nio månader. En mor som i tysthet skyddade händelserna kring barnet, utan att förstå allt från början. En moder som följde honom till sista stund, som såg honom dö medan hon blödde inombords.

Det är sant, det fanns inte plats för Jesus i härbärget. Han frös, men han var älskad av sin mamma och sin pappa. Han levde i en familj. Han hade föräldrar som respekterade varandra.

Han var inte så mänskligt fattig att han hörde sin pappa förödmjuka sin mamma, såg dem slåss, eller vara otrogna. Som människa var han rikare än många västerländska barn.

Jesus hade en mamma. Gud valde en livmoder, att födas till en moders famn, att livnäras vid en modersbröst. Få mänskliga behov är större för ett spädbarn än just modern, och ändå förnekas idag just detta.

Det finns tragiska händelser som gör att spädbarnet skiljs från modern vid förlossningen. Men det finns även en ideologi som säger att modern inte är nödvändig.

I vår tid berättigar”upplysta stater” att man hyr en livmoder och att direkt efter förlossningen tar barnet från modern, för att ersätta henne med två nya föräldrar.

Surrogatmoderskap är inte bara modernt slaveri, i det att man utnyttjar kvinnors fattigdom. Det går dessutom rakt emot naturen genom att man skiljer barnet från modern inom loppet av någon timme efter förlossningen. Det står i kontraktet.

Ser man hur fel det är får man inte tröttna på att säga det, även om det kostar. Det är lätt att vänja sig och övertygas om att ”det räcker med kärlek”.

Jesus hade en moder. I det moderna samhället underskattas moderskapet radikalt. Stater hjälper mödrar göra sig av med sina barn. Man förhindrar det inte. Snarare sprider man budskapet det inte finns något konstigt i att gå rakt emot den naturliga instinkten att värna om sitt foster.

Kvinnor formas inte till att se moderskap som en del av sin natur. Och män må uppfostras till mycket, men knappast till faderskap. I vår sexualiserade tid är man hämmad om man är jungfru och begränsad som kvinna om man är moder.

Jesus hade en mamma, och en pappa. Han hade en familj, troende föräldrar som älskade varandra. Han fick stanna hos sin mor efter födelsen. Han var älskad och fick växa upp med sin mamma och sin pappa.

Han behövde inte bo växelvis, varannan vecka, hos sina föräldrar. Han hade ett namn, ett hem, en släkt, en tillhörighet. Han var inte mänskligt så fattig som man vill få det att framstå. Och han var rikare än många barn idag.

Print Friendly, PDF & Email
%d bloggare gillar detta: